Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - I arbetarefrågan. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
spridande af nyttiga skrifter söka. skaffa bot för den nöd både i lekamligt och
andligt hänseende, hvaraf fabriks- och handtverksarbetarne voro hemsökta, och
äfven tilldelade föreningen en gåfva af 15,000 thaler, lyckades denna dock
först år 1848 att komma i verksamhet. Dels genom understöd åt lokal- och
specialföreningar, dels genom offentliga föredrag och utgifna skrifter har för-
eningen sökt att på snart sagdt alla områden verka för de arbetande klassernas
bästa. Föreningens organ är den ansedda tidskriften Der Arbeiterfreund, sedan
1873 redigerad af d:r Victor Böhmert i förening med Centralföreningens presi-
dent professor Rud. Gneist. Denna tidskrift innehåller en mängd förtjenst-
fulla uppsatser och på noggranna undersökningar af verkliga förhållandet grun-
dade utredningar i ekonomiska och sociala ämnen, alltid hållna i strängt anti-
socialistisk anda och ytterst hofsam ton. För öfrigt är det rätt betecknande,
att af tidskriftens begge redaktörer Böhmert var en af stiftarne af »Congress
deutseher Volkswirthe» och Gneist åter en af grundläggarne af den socialpoli-
tiska föreningen.
Betrakta vi den ställning vårt land intager till de sociala frågorna,
så torde det väl knappast kunna bestridas, att bland dem arbetarefrågan, och
detta af helt naturliga skäl, ingalunda ännu intagit den framstående plats, som
den eger inom de stora industriidkande länderna. Den undanskymmes här
tills vidare af den angelägenhet, som allt sedan förändringen i vårt represen-
tationsskick stått främst på dagordningen, nämligen frågan om en reform af
vårt beskattningsväsen.
Orsaken härtill torde i främsta rummet vara att söka uti den i jem-
förelse med andra länder obetydliga utveckling, som fabriksindustrien hos oss
hittills erhållit. Men äfven torde det, stundom till tröghet öfvergående besin-
ningsfulla lugn och den laglydnad, som utgöra ett utmärkande drag hos vår
befolkning, samt den välvilja och godmodighet, som, ehuru allt mera försvinnande,
dock i allmänhet plägat hos oss utmärka förhållandet mellan husbonde och tje-
nare, mellan arbetsgifvare och arbetare, hafva bidragit att tillbakahålla utbrot-
ten af svårare misshälligheter. Hos mången af våra yrkesidkare och jordbru-
kare torde, då de få höra talas om arbetarefrågan, snarare uppstå den förmo-
dan, att frågan rörer sättet för åstadkommande af en förbättring i arbetsgif-
varnes ställning gent emot arbetarnes stegrade anspråk och sjelfsvåld, hvilka
alstrats af de senare årens starka efterfrågan af ledig arbetskraft, än om en
förbättring i arbetarnes egen ställning.
Våra arbetare hafva icke heller ansett sig uppfordrade att mera allmänt
anlita det mäktiga hjelpmedel till förbättrande af arbetarnes ställning, som nu-
tidens associationsväsende erbjuder dem. För omkring ett tiotal af år sedan
bildades i hufvudstaden ett sällskap med uppgift att verka för arbetareförenin-
gars befrämjande. Genom föredrag och utgifna skrifter sökte detta sällskap
att undervisa arbetarne om de fördelar associationsväsendet erbjuder dem samt
att meddela arbetarne upplysningar och råd i afseende & bildandet af arbetarc-
föreningar. Detta sällskap har emellertid för flera år tillbaka upplösts utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
