Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - I arbetarefrågan. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: I ARBETAREFRÅGAN. 515
att hafva lyckats erhålla synnerligt gehör bland de arbetande klasserna. Asso-
ciationsväsendet har icke heller sjelfmant vunnit den utbredning hos våra ar-
betare, som varit önskvärd. Folkbanker med af Kongl. Maj:t stadfästadt reg-
lemente ega vi endast fyra: en i Stockholm, en i Göteborg, en i Norrköping
och en i Östersund, med ett inbetaldt aktiekapital af tillhopa något öfver en
half million kronor; något öfver ett tiotal dylika ’banker, med solidarisk ansva-
righet för delegaren, ett fåtal produktionsföreningar och ett något större antal
konsumtionsföreningar samt ett rätt betydande antal sjuk- och begrafningskassor
torde vara allt hvad vi i den vägen vidare ega.
Af yrkesföreningar i samma bemärkelse som de engelska »trades-unions»
eller de tyska »Gewerkvereined finnes oss veterligen i vårt land icke någon
enda. Ett förhållande, som, långt ifrån att behöfva beklagas, kan sägas lända
de svenska arbetsgifvarne och arbetarne till heder, enär det bär vittne derom,
att de, utan att utomordentliga medel behöft anlitas, vetat att göra hvarandra
rättvisa. Ty hvad man än må säga om. dessa föreningar, icke torde de vara
något i och för sig önskvärdt; de kunna enligt vår uppfattning ega berätti-
gande endast såsom en nödfallsutväg, då för arbetaren intet annat medel åter-
står att erhålla så stor del af produktionens. resultat, som han anser sig kunna
med fog begära. Härtill kommer, att dessa föreniogar, om de verkligen skola
kunna uträtta något och icke lända arbetarne till skada i stället för nytta, förut-
sätta såväl hos ledare som medlemmar egenskaper, dem vi tro, att våra arbe-
tare ännu icke i allmänhet lyckats förvärfva sig. Framför allt kräfva de en
uppoffring af deltagarnes sjelfbestämningsrätt, hvilken den svenske arbetaren
icke annat än. i största nödfall torde vilja underkasta sig. Der sådant icke är
för handen, tro vi derföre, att de uppoffringar af penningar och tid, som bil-
dandet och vidmakthållandet af yrkesföreningar kräfva, kunna med vida större
båtnad af arbetarne användas till bildande af konsumtions- och kreditföreningar,
sjuk- och begrafningskassor eller föreningar för bildning och vederqvickelse,
föreningar med valspråket: »genom kärlek till bildning.» Den vana af samman-
hållning och handhafvande af gemensamma angelägenheter, som arbetarne der-
igenom småningom förvärfva, kunna de sedan tillgodogöra sig, derest de skulle
finna sig nödsakade att mot sina arbetsgifvare använda det organiserade mot-
stånd, yrkesföreningarna erbjuda.
För öfrigt torde ömsesidig välvilja och förtroende, der desamma rätt göras
gällande, vara i stånd att på längden uträtta vida mera än alla dessa försvars-
och anfallsvapen, hvarmed yrkesföreningarna älska att fylla sin rustkammare.
Det ligger visserligen i sakens natur, att inom storslöjden arbetsgifvarnes ställ-
ning till sina biträden och arbetare icke kan vara densamma, som den handt-
verksmästarne förr allmänt intogo till sina gesäller och lärlingar, då dessa se-
vare åto vid mästarens bord och betraktades nära nog såsom medlemmar af
hans familj. Den anslående bild af gammaldags seder och bruk, hvilken vi i
! Jfr. Ridderstad, Arbetareföreningarna såsom bildningsmedel p. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
