Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - I arbetarefrågan. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| I ARBETAREFRÅGAN. 517
sjelfve afskaffa en öfveransträngande arbetstid och all för lif och helsa skadlig
sysselsättning, utan att de äfven bekymra sig om arbetarnes öfriga lefnadssätt
och dervid äfven om deras scdliga uppförande, om beskaffenheten af deras bo-
ningar, om deras samlif med hustru och barn, om deras sätt att behandla den
förra och uppfostra de senare, att använda sin inkomst, o. 8. v., och att de,
då i dessa afseenden ett dåligt förhållande är rådande, redligt bemöda sig, att
åstadkomma en förbättring. Det hat och den förbittring emot arbetsgifvarne,
som man tyvärr så ofta anträffar hos arbetarne, skulle säkerligen icke förefin-
nas, om alla arbetsgifvare uppfylt och uppfylde dessa moraliska pligter. Goda,
menniskovänliga menniskor, som i sedlig hängifvenhet och kristlig kärlek draga
försorg om de under sin vård stående personer, ådraga sig icke hat och för-
bittring af dem, mot hvilka de göra godt. Och der denna inverkan, jemväl
understödd af arbetsgifvarnes hustrur, på rätt sätt eger rum, der skall ej hel-
ler en agitation, som framställer arbetsgifvarne såsom blodsugare, och som sö-
ker hos arbetarne upptända bittert hat mot arbetsgifvarne och åstadkomma en
radikal omstörtning af alla de bestående ekonomiska förhållandenn, vinna något
fotfäste hos arbetarne’.»
Man må dock icke tro, att ensamt. härigenom eller genom något annat
enstaka medel arbetarefrågans lösning kan vinnas. Dertill fordras en enig sam-
verkan och en allvarlig vilja hos regering och folk, hos arbetsgifvare och ar-
betare, med ett ord hos alla samhällsklasser.
Äfven om således arbetarefrågan icke endast är en lönefråga, d. v. s. att
den icke uteslutande afser å väga bringandet af en för alla parter tillfreds-
ställande lösning af det vigtiga spörsmålet, huru produktionens resultat rättvis-
ligen bör fördelas mellan arbetets och kapitalets representanter, är det gifvet,
att en lycklig lösning af denna del utaf frågan måste på det närmaste samman-
hänga med lösningen af frågans öfriga delar, ja man kan gerna säga, att de
inbördes betinga hvarandra.
Flere utvägar erbjuda sig för vinnande af detta mål. Vi vilja här tillåta
oss att yttra några ord om tvenne med hvarandra nära sammanhängande, hvilka
i utlandet varit föremål för åtskilliga försök och rätt mycket meningsbyte.
Vi mena arbetarnes intresserande i vinsten och deras upptagande såsom del-
egare i bestående större industriela företag. Det tär redan ett tiotal af år se-
dan den bekante chefen för Preussens statistiska byrå d:r Engel uti ett före-
drag i Berlins juridiska förening, efter att hafva redogjort för några i
England anstälda försök med lönarbetarnes upphöjande till meddelegare i indu-
striela företag (the industrial partnership system), ansåg sig kunna förklara,
att den sociala frågan icke längre funnes till, enär dess lösning vore fun-
nen pch att tillämpningen deraf i det praktiska lifvet redan vore börjad ge-
nom de antydda försöken, hvilka utfallit särdeles lyckligt. Erfarenheten har
! Jfr. äfven V. Böhmert: »Der Fabrikant als Lehrer und Erzieher» i Der Arbeiter-
freund XV årg. 4 häft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
