Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - I arbetarefrågan. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
detta hänseende ega uti berättelsen om den ansedde ledamoten af det lofliga
snickareembetet i Stockholm Mäster Samuel, som mot slutet af förra århundra-
det hade sin verkstad uti ett hus vid den efter honom uppkallade gatan, åter-
finnes väl numera knappast någonstädes i verkligheten. Orsaken härtill kan
visserligen till en del sökas hos herrar mästare eller »fabrikörerd, som en hvar
numera äflas att låta kalla sig, men det har äfven och kanske i lika hög grad
sin grund uti förändrade tidsförhållanden och uti arbetarnes egen obenägenhet
att underkasta sig den stränga tukt och ordning, som ett dylikt lefnadssätt
kräfver.
Men äfven om arbetsgifvarens förhållande till sina arbetare hvarken inom
den lilla eller, ännu mindre, inom den stora industrien numera kan ega den
patriarkaliska natur, som fordom utmärkte det, så följer icke deraf, att afstån-
det mellan arbetsgifvare och arbetare bör eller ens behöfver vara så stort som
det på senare tiden allt mera börjat blifva. Tvärtom föreställa vi oss, att ett
af de allra vigtigaste medlen för arbetarefrågans fredliga lösning är att söka
uti ett ömsesidigt sträfvamnde att minska det nästan oöfverstigliga svalg, som, i
synnerhet inom storslöjden, numera skiljer arbetsgifvare och arbetare från hvar-
andra. Vi våga äfven tro, att ett dylikt närmande icke möter så stora svå-
righeter, som mången föreställer sig. Äfven om en arbetsgifvare, som syssel-
sätter flera hundra, kanske tusen arbetare, icke till hvar och en af dessa kan
träda i samma närmare förhållande, som en handtverksmästare med ett tiotal
af arbetare till sina medjelpare, saknar han likväl ingalunda utvägar att på
mångahanda sätt verka för sina arbetares både andliga och lekamliga förkofran
t. ex. genom att bereda eller underlätta anskaffandet af sunda och billiga bo-
städer, god och närande kost, tillfälle till undervisning och förströelse, ändamåls-
enlig vård vid sjukdomsfall o. d. Vi föreställa oss, att våra arbetsgifvare skola
finna resultaten af sina sträfvanden i nu antydda syfte tillfredsställande och
detta i mera än ett hänseende; men det är icke tillräckligt med enstaka för-
sök i denna riktving. Hvarje arbetsgifvare bör göra det, och detta icke blott
såsom öfverloppsgerningar, utan i det fulla medvetandet, att han derigenom
uppfyller en pligt, lika väl som då han till arbetaren utbetalar hans vecko-
penning. Vigten af denna arbetsgifvarens -individuela inverkan på sina arbe-
tare framhålles af begge de här ofvan amtalade tyska föreningarna. Schön-
bergs föreliggande arbete innehåller i detta hänseende följande tänkvärda ord:
»Ofta säges, att arbetsgifvarne, om de med hängifvenhet och kraft i medve-
tande af sina sedliga pligter intressera sig för sina arbetares välgång, äro bäst
i stånd att befordra densamma, och detta är fullkomligt sannt och låter sig
medelst otaliga exempel bevisas. Denna inverkan måste i afseende på detal-
jerna vara af högst olikartad beskaffenhet. Vid den föregående utredningen
af botemedlen hafva vi redan upprepade gånger hänvisat på en sådan; öfver
allt kommer det emellertid derpå an, att arbetsgifvarne icke blott tilldela sina
arbetare den löneinkomst, som motsvarar det af dem förrättade arbetet, och
medelst aflöningssättets beskaffenhet möjliggöra lönens stegring, äfvensom att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
