Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betrakta trekonsonantiska, liksom äfven de förra såsom utbildningar af
enkonsonantiska element. Nämda utvecklingsserie hemtar stöd af monumentens
inskrifter, hvilka gifva otaliga exempel på ord, som utbildats med konsonantiskt tillägg[1]
i historisk tid; hvilket leder till konklusioner äfven för den förhistoriska tidens
vidkommande. Men om man på ett förhistoriskt stadium medelst konsonantiska
tilllägg gifvit skiftning åt ords betydelse och bildat nya begrepp, så har man
nödvändigt äfven bort känna abstraktionen konsonant. Ett »membrum
demonstrationis» af vigt att härvid lägga märke till är vokalernas underordnade ställning
i egyptiskan på alla stadier af dess historiska framträdande. — Dock, lemnom
det hypotetiska, som vi för ögonblicket äro alltför klent rustade att taga i
tu med!
Med hänsyn till frågan om den äldsta bland skriftformerna är man
tämligen allmänt af den åsigt, förf. uttalar, att denna varit ideografi. Härvid
erinre man sig, att de äldre egyptiska inskrifterna ej med förkärlek nyttja
determinativ, medan en period som ramessidernas såsom regel erkänner deras
användande. Också har man med anledning af determinativens mer sällsynta
förekomst på en af de yngre dynastiernas — den (saitiska) 26:tes —
monument ledts att sammanställa denna med de äldsta, och då likheter dem
emellan äfven i andra afseenden skönjas, har för 20:te dynastiens tidskifte[2]
det af mången med misstroende mottagna namnet »den egyptiska renaissancens
tid» uppkommit. I denna de äldsta monumentens relativa fattigdom på
determinativ har man, om man anser ideografi vara skriftens början, en antydan
om, hvilken ofantligt lång utveckling måste hafva föregått desamma.
Bland exempel på determinativ, som metaforiskt — alltså mer abstrakt —
bestämma fonetiska grupper anför förf. (sid. 59): »en kalf, som springer till
vattnet (genom en oriktig omvändning af hieroglyfen springer kalfven från
vattnet) betyder törst». Vi tro en annan förklaring af en springande kalf
jemte determinativet för vätskor (tre vattenlinier) böra föredragas framför den
angifna, ehuru vi veta, att andre t. ex. Maspero dela författarens mening —
begges gemensamma källa är väl Champollion. »Egypterna hade ett skarpt öga
för det karakteristiska och visste med stor skicklighet återgifva det samma»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
