Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde alltså, om de velat beteckna begreppet »törst» med en till vatten
springande kalf, knappast kunnat vända om den senare. Det skulle smakat en smula
af det bekanta, raffinerade »lucus a non lucendo». De tre vattenlinierna
ensamt äro i förevarande grupp, enligt vår mening, determinativ, vanligen
åtföljda af en sittande man med fingret på munnen, 𓈗𓀁 hvilket betyder i
förra fallet, att det determinerade har något med vätska, i senare fall tillika
med mun att göra. »Den springande (stundom tecknad: hoppande) kalfven»
är ursprungligen ett ideogram, som målat begreppet kalf, hvars egyptiska namn
ab emellertid snart nog öfvergått till att vara »den springande kalfvens»
ljudform såsom fonetisk hieroglyf; och i sist nämda egenskap med nämda
ljud är det i här omtalade grupp detta tecken visar sig, stundom föregånget
af sin fonetiska upplösning, tecknen för bokstäfverna a och b. Med namnet
ab 𓇋𓃀 ha egypterna förmodligen angifvit sin uppfattning af kalfven såsom
det i allmänhet »slankiga, ostadiga, klumpigt dansande» djuret. Vi finna
nämligen i texter från den egyptiska literaturens guldålder ordet ab
förekomma med betydelsen »vackla, slinka hit och dit, vara ostadig», stundom nyttjadt
vid karakteristik af en eller annan lättsinnig skrifvare, ungefär som vårt
»dansmästare». Att tecknet för den springande kalfven senare äfven fått
representera andra ord: med samma ljud ab, är för öfrigt alldeles i öfverensstämmelse
med de allmänna grundsatserna för hieroglyfikens utveckling, sådana de af förf.
angifvits och vi tills vidare måste erkänna dem.
Angående egyptiskans ställning till andra språkstammar råda ännu i detta
ögonblick i fackmännens kretsar skiljaktiga åsigter. Det är väl allt för tidigt
att söka gifva något positivt svar på en så pass omfångsrik fråga, då
egyptologien derjemte har så många svårigheter inom egna gränser att undanrödja:
Dagligen göres något nytt fynd, som ofta nog framkallar som följd en mer eller
mindre genomgripande förändring i förut varande uppfattning. Härtill
kommer, att egyptologerna i allmänhet — någon enda forskare möjligen
undantagen — tills dato synas saknat, hvad som måste förutsättas för
språkjemförelser af så vidsträckt omfattning, grundlig kännedom om den jemförande
språkvetenskapens — denna rör sig som bekant egentligen på det
indoeuropeiska området — metod och resultat. Då dess utom de flesta egyptologerna
rikta sin verksamhet hufvudsakligen på texttolkning och undersökning af
filologiska specialfrågor, torde det ännu dröja länge nog, innan något försök till
en i större omfång företagen språkjemförelse från kompetentaste håll kan
väntas yppa sig. Förf. har ej heller uttalat någon bestämd öfvertygelse i detta
ämne, utan yttrar sig, som alltid i tvetydiga frågor, med en viss
återhållsamhet, ehuru han synes förmoda tillvaro af slägtskap mellan såväl indoeuropeiska
som semitiska språk och fornegyptiska. Flere grunder tala äfven för en
slägtskap mellan semitiska och hamitiska språk, men desse tynga ej mer, än att en
semitolog som Herman Almkvist kan yttra: »Benfeys åsigt om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
