Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Revolutionsliteraturen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledande personligheter arresterades äfven ett antal personer af mindre
betydenhet, hvilka tillhörde olika samhällsklasser, hvaribland några bönder och
handtverkare.
Efter mer än ett års förlopp blefvo alla arrestanterna anklagade på en
gång i S:t Petersburg. En fullständig berättelse om processens gång har
blifvit offentliggjord i den officiela tidningen och derifrån kommit in i andra
ryska tidniogar, hvarigenom det är möjligt att få ett begrepp om, huruledes de
sammansvurne lefde, hvad de tänkte och hvad deras afsigt var.
De intressantaste af de sammansvurne äro ojemförligen qvinnorna. Den
karakterstyp, som de representera, är temligen obegriplig för oss. Vi hafva
svårt för att tro, att unga flickor, hörande till hvad vi skulle kalla den bättre
medelklassen, väl uppfostrade och långt ifrån utan bildning, kunna öfvergifva
sina hem af egen fri vilja, för att lefva ett mödosamt lif bland främmande
menniskor af lägre stånd — och det blott för »en idé». Vi kunna förstå, att
ett sådant offer bringas t. ex. religionens eller loyalitetens sak, men en sådan
uppoffring till vantrons och upprorets tjenst synes obegriplig. Och just
emedan dessa unga qvinnor vägrade att erkänna någon som helst bestående lag,
den måtte vara af gudomligt eller menskligt ursprung, emedan de betraktade
kyrka och stat såsom lika föråldrade institutioner, och emedan de sträfvade
efter att nedbryta alla politiska och sociala skrankor, så att jorden blef ett
»commune bonum», en gemensam egendom, lika fördelad emellan de arbetande klasserna,
var det som de öfvergåfvo sina hem, skilde sig ifrån slägt och vänner och vågade
sig ut i det ryska statslifvets tumult och faror såsom nihilistiska missionärer.
De hade intet att vinna af de omstörtningar, som de önskade att frambringa;
de hade allt att förlora, så vidt deras planer skulle upptäckas. Och dock
arbetade de alltjemt, trots mödor och motgångar, med oförminskad kraft och
ihärdighet. Det kan icke stå rätt till med ett lands samfundsinrättningar, när
dess invånares goda egenskaper träda i upprorets tjenst.
En af de unga flickorna, visar det sig af förhöret, är dotter till en prest
vid namn Vedensky, som har fem andra barn. »Hon såg, hur svårt jag hade
att reda mig», förklarade han, »och så gjorde hon till sin uppgift att förbättra
mina vilkor». Hon hjelpte till att uppfostra sina två systrar och arbetade
sjelf mycket hårdt. Då han såg, att hon hade mer än vanliga anlag, satte
fadren henne i stånd till att begifva sig till Moskwa, der hon fick tillåtelse
att utan betalning bevista de föreläsningar, som af universitetsprofessorer hållas
för qvinnor. Der studerade hon så flitigt, att hennes fader på goda grunder
väntade, att hon skulle vara honom till stor hjelp i det svåra åliggandet att
med små inkomster draga sig fram med en stor familj. De två systrarna
Liubatovich hade af sin fader, som beklädde ett offentligt embete, blifvit
skickade till utlandet, på grund af att en af dem hade svag helsa. Då de
återvände till Ryssland blefvo de arresterade vid gränsen, men lössläppta mot
borgen. »De blefvo värderade den ena till 1,000 rubler och den andra till 2,000»,
sade deras fader i sitt vitnesmål för rätten, och han angaf deras ålder till 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
