Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Revolutionsliteraturen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSLITERATUREN I RYSSLAND. 593
En tredje dikt är stäld »Till Chernychef, som plågades till döds i fän-
gelset. förkämpen för folkets sak.» Han var en ung agitator, som utdelade
upprorsböcker i guvernementet Samara och dog kort efter, sedan han kommit
ut ur fängelset, i S:t Petersburg, der hans död begagnades såsom förevändning
för en politisk demonstration i fjor. »Krossad af en grym fångenskap» —
börjar den — »har du vunnit en ärofull död. I striden för folkets rättig-
heter har du offrat ditt ädla lifp. Hans vänner, fortsätter den, buro honom
till grafven och tillslöto hans falkögon. »Sorg nedtyngde ej våra själar, ej
heller perlade tårar i våra ögon, då vi bjödo dig farväl och kastade stoft på
din kista. Nej, men hatet nästan qväfde oss. Vi längtade efter att kämpa
mot fienden, och vi svuro vid dina qvarlefvor att hämna dig utan förskoningp.
Ett fjerde poetiskt försök är en sång med omqvädet:
Res dig, stå upp, o arbetande folk!
Hungrande broder, res dig mot fienden!
Sprid dig vidt, o folkets hämdrop: »Framåtl!»
En enda strof skall gifva ett tillräckligt begrepp om dikten i dess helhet:
»Tsar-vampyren utsuger dina ådror,
Tsar-vampyren tappar folkets blod.
Han begär soldater till hären:
Sänd honom då dina söner dertill.
Fester och palatser har han behof af,
Gif honom då ditt blod.»
Den intressantaste af dessa poctiska utgjutelser är kanhända följande »Dikt,
skrifven af en arbetarer, som förekom i »Ypered» i Maj 1876:
Det är icke gräset, som suckar på heden; icke heller vinden, som kla-
gar i ekskogen. Ett väldigt utmanande stridsrop ljuder. Det kallar oss till
strid emot fienden. Det är icke falkar, som svärma, emedan de lukta lik i
närheten. Det är arbetsfolket, som reser sig och griper till vapen för att
hämnas sina fiender.»
»Låtom oss gå fram, fosterbröder, och tillsamman tömma bägaren för vårt
broderskap och för att utveckla jemlikhetens fana öfver den fallna konunga-
makten.
Det är glädjande att erfara, att de ryske arbetarne verkligen vägrade att
låna sitt öra till de revolutionära agitationer, som de voro föremål för både på
prosa och vers. De svärmare, som nyligen blefvo sakfälde i S:t Petersburg,
synas hafva varit särdeles olyckliga med sin propaganda. Böcker äro åtmin-
stone de svagaste vapen, som de kunde taga sin tillflykt till i samfärdseln med
ett så obildadt folk som det ryska. De arbetare och handtverkare, med hvilka
de kommo i beröring, synas blott hafva känt föga intresse för deras planer och
idéer och angåfvo dem vid många tillfällen för polisen.
Den 26 Mars 1876 blef domen fäld öfver de anklagade. Största delen
af dem dömdes till fängelse och tukthusarbete i fästningar eller straffanstalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
