Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Två författarinnor - Harriet Martineau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i TVÅ FÖRFATTARINNOR. 615
på denna tid; likväl tyckes utgifvarinnan af hennes sjelfbiografi, mrs. Chapman
öfverdrifva detsamma, då hon säger att »hela det offentliga lifvet under den
följande perioden kunde föras tillbaka till det politiska inflytande, som hennes
väninna hade erhållit efter utgifvandet af »serierna». Det måste anmärkas att
den serie berättelser om fattigväsendet, som hon skref på uppdrag af Lord
Brougham åt sällskapet för utbredande af nyttiga kunskaper, hade mycket min-
dre framgång, än de båda andra serierna.
Ett halft år efter påbörjandet af »seriernav insåg hon nödvändigheten af
att bosätta sig i London. Genast efter hennes ditflyttning kom hon »på mo-
det», d. v. s. öfverallt, hvarest hon kom, firades hon som lioness (hjeltinna
för dagen), och man täflade öfverallt om hennes sällskap. Huru eftersökt hon
var af de politiska kretsarna, kan man finna af hennes egna meddelanden, oak-
tadt många lätt ursäktliga öfverdrifter. »Finansministerns sckreterare komp,
berättar hon t. ex. »för att beställa en berättelse emot tiondet; knappast hade
fem minuter förflutit efter hans bortgång, förr än ordföranden i utskottet för
förbrukningsskatten infann sig, för att fråga mig, om jag ville skrifva om detta
slags beskattning.» Samtidigt gjorde man henne till ett slags mytisk halfgudinna,
i det att allehanda legender sattes i omlopp om hennes föregående lefnads-
historia, emedan denna var nästan fullkomligt obekant. Det lif, som hon bör-
jade föra i hufvudstaden, delades fortfarande mellan ansträngande arbete och
upplifvande sysselsättningar. Hon skref i allmänhet dagligen mellan kl. 8 och
2, i medeltal 12 sidor å 33 rader; derefter plägade hon taga emot besök till
kl. 4, hvarefter hon gick ut och promenerade en timme. Depå följde toiletten
och dinern; slutligen besökte hon aftoncirklar eller höll sådana hemma hos sig.
Vanligtvis sof hon 5’/, timmar och endast sällan kunde hon, efter fulländan-
det af ett häfte, hvila ut en eller två dagar eller tillbringa en natt på landet.
Lyckligtvis tyckte hon om detta snabbt pulserande lif; hon roade sig i sam-
qvämen, utan att någonsin blifva öfvermodig. Hon var kanske den enda skrift-
ställarinna på sin tid, som kunde arbeta regelbundet, utan att avvända något
retande medel, så vida man ej som sådant skall anse känslan af att vinna
framgång och vara nyttig; envist satte hon sig emot många läkares råd att ofta
dricka något slags lätt vin. Den framgång och den utmärkelse, hon rönte, voro
icke i stånd att förderfva eller ens skämma bort henne; hon förblef vid sina
förra enkla vanor, bevarade midt under eggelserna sin själs oafhängighet och
bibehöll, för att tala med Sideny Smith, »sitt eget leende, sitt eget sätt att
vara, sin egen stämma.» Också egde hon en oerhörd energi, en ovanlig sjelf-
beherskningsförmåga.
För att söka hvila och omvexling efter fulländandet af »seriernav och
efter ett treårigt deltagande i det tröttsamma londonska sällskapslifvet, företog
hon, i enlighet med lord Henleys goda råd, en utflygt till Nordamerikas Förenta
Stater. Ryktet ville veta, att detta skedde på Henleys och Broughams be-
kostnad, emedan den mycket eftersökta skriftställarinnan skulle på uppdrag af
dem åtagit sig en hemlig mission. Men verkliga skälet, hvarföre Henly rådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
