Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Två författarinnor - Harriet Martineau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
nes bekymmer lättades genom en af hennes beundrare föranstaltad subskription,
som inbragte 1,500 pd. st. I sjukrummet kom hennes religiositet henne väl
till pass; hon väntade döden med ett slags halfironisk stoicism, som fick ett
vackert uttryck i hennes mycket omtyckta bok Life in the sick-room, en skrift
full af tröstrika betraktelser för sjuka. Men patienten skulle icke dö, ehuru
alla läkarne ansågo henne förlorad. En dag rådde Bulwer henne att rådfråga
en somnambul; råden till mesmerismens förmån förökades och Harriet lät för-
må sig till att begagna densamma. Efter ett halft år var hennes helsa fullkom-
ligt återstäld, hvilket föranledde doktorerna till att höja ett verop; de ansågo
hennes tillfrisknande som en förseelse mot reglorna för vetenskapen, som en
personlig förolämpning och påstodo, att miss Martineau antingen icke verkligen
tillfrisknat eller också icke alls varit sjuk. Hon lät detta icke oroa sig, utan
skref Bref om Mesmerismw och Clairvoyance, i hvilka hon dock öfverdref be-
tydligt.
Efter sitt tillfrisknande tillbragte hon någon tid vid hafvet. Då hennes
moder under tiden bosatt sig i Liverpool, beslöt äfven miss Martineau att icke
vidare slå ned sina bopålar i London, utan skaffa sig ett hem midt i den fria
naturen. Hon lät derföre bygga sig den genom henne så ryktbar vordna vil-
lan »The Knoll» i Ambleside, hvarest hon tillbragte största delen af sitt åter-
stående lif, till en början i Wordsworths omedelbara grannskap. Hon förvand-
lade sin ängsmark till en landtegendom i miniatyr, som tjenade till mönster
för jordbrukare. Hennes hus och hennes trädgård kallades af de besökande för
Dett fulländadt skaldestycker. Sjelf var hon en utmärkt förvalterska och be-
römdes allmänt som angenäm värdinna.
År 1846 företog hon en resa till Orienten, i främsta rummet till Nubien
och Arabien; hon skref derom 1848 ett af sina bästa arbeten Eastern Travel,
past and present. Ännu innan hon anträdde sin resa, hade hon på John
Brights föranstaltande skrifvit en följd af berättelser om jagtlagen (Game-law
tales); hon tillstår att hon misslyckades i dem, — »mitt första fiascop, yttrar
hon derom. Efter sin återkomst från östern var hon icke mera en så fram-
stående personlighet inom den literära verlden, som förut; men det nedstämde
henne icke, emedan hon aldrig varit synnerligen äregirig. Hon nöjde sig med att
sysselsätta sig med nyttiga och indrägtiga arbeten. Talrika uppdrag inkommo
att skrifva böcker för politiska ändamål; man åstundade från åtskilliga håll att
hon i dylikt syfte skulle på ort och ställe studera Irlands, Lombardiets o. s. v.
förhållanden. Men hon ville icke mera befatta sig med sådana ämnen; der
emot skref hon, då det såg ut, som om ett missförstånd mellan Peel och Cob-
den skulle kunna fördröja återkallandet af »kornlagen», till den för henne icke
personligen bekante ministerpresidenten (1846) ett bref, som hade de bådas
försoning till följd. I sitt nya hem besvärades miss Martineau af otaliga tu-
rister, som ville se henne. I allmänhet var hennes lif likväl temligen
lugnt. Hennes karakter blef under medgångens dagar vekare, hennes själ vid-
gades. Från ortens adel höll hon sig något på afstånd; deremot var hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
