Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Två författarinnor - Harriet Martineau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARINNOR. 619
umgänge med de fattigare bland hennes grannar alltigenom gladt och lyckligt,
och den stora krets af bekanta, som åtnjöto hennes gästvänskap, fann henne
välvillig, munter och fallen för skämt.
Öfvergången från ett mera tvunget till ett mera fritt lif, till fullkomlig
sjelfständighet, vanan vid landtlifvet till skilnad från det dittills varande
beständiga stadslifvet, måste tjena till förklaring af den stora förändring, som
uppkom i miss Martineaus åsigter under de första fem åren efter återställandet
af hennes helsa. En ytterligare förklaringsgrund för hennes öfvergående till en
materialistisk lifsåsigt är att söka i hennes orientaliska resa 1846, som var
förenad med. ifriga teologiskt-antropologiskt-arkeologiska forskningar. Den för-
nämsta orsaken var likväl personlig, nämligen den intima, andliga förbindelse,
i hvilken miss Martineau stod med en mr Atkinson, ett slags mystisk filosof,
hvilken hon visserligen var vida öfverlägsen, men till hvilkens ledning hon lik-
väl satte ett obegränsadt förtroende.
Under sin Amblesideperiod var hon mycket flitig. Hon författade under
denna tidrymd, jemte annat, det bland sina arbeten, som måhända eger det var-
aktigaste värdet, nämligen en mönstergill, af Grote o. a. ytterst varmt an-
befald bearbetning i sammandrag af Comtes dSysteme de philosophie positive;
originalets kärnpunkter återgifvas förträffligt i denna bearbetning. Vidare
skref hon en mycket omfångsrik Englands historia under den trettioåriga
freden (1816—46), som berömmes isynnerhet för skildringen af 1825—26
års handelskris, men i allmänhet icke uttömmer ämnet; sålunda fäster t. ex.
Simeox i Fortnightly Review uppmärksamheten på, att Robert Peels störtande
omtalas, utan att namnet D’Israeli ens nämnes. År 1851 utgaf miss Marti-
neau ett band Bref om lagarna för menniskans natur och utveckling, bref som
hon ursprungligen från 1848—51 hade vexlat med Atkinson och hvilka hade
en något materialistisk anstrykning, en omständighet, som ådrog henne mycket
öfverdrifna och fullkomligt oberättigade förebråelser, smädelser och misstydan-
den från såväl hennes bästa vänners som äfven pressens sida; en af hennes
egna bröder skref emot henne och anklagade henne för ateism. Omnämnas
förtjenar äfven hennes goda arbete om »Huslig uppfostran». För tidskriften
Household Words (som utgafs af Charles Dickens) skref hon en tid bortåt
mycket och Daily News räknade henne ända till 1866 bland sina flitigaste
medarbeterskor. De talrika biografiska skizzer af hennes penna, som varit
synliga i det sistnämda bladet, utgåfvos 1869 med mycken framgång i bok-
form under titeln Biographical Sketches och utgjorde den sista literära tilldra-
gelsen i miss Martineaus lif. Den henne af regeringen erbjudna pensionen
vägrade hon ånyo att emottaga, emedan hon hade »tillräcklig förmögenhet» för
att »kunna lefva». Då man betänker, huru flitig hon var såsom författarinna
och hvilken betydande spridning hennes arbeten fingo, är det förvånande, att
hon, som hon uppgifver, under fjerdedels-århundradet 1831—55, hennes huf-
vudsakliga ’ arbetsperiod, icke förtjenade mera än 10,000 pd st. Den drygaste
vinsten torde alltså hafva kommit förläggarne till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
