Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Schwachs flaggsång intager den en tredjedel af hela sången:
»Mens Nordhavet braser mod fjeldbygt Strand
O g stolte Erindringer vækker
Om Fædrenes By, som til fjerne Land
Det bar paa de nordiske Snekker,
Op, Nordmænd! sjunger til Harpens Slag
En Sang for Norriges unge Flag!»
Eller:
»Brus højt, min Sang! som Fossen i mit Nord!
Lad runge Fjæld og Dal af Tonens Vælde,
Op, bryder ud i stærkt og mandigt Chor
Hver ærlig Mand imellem Norges Fjælde,
Det gjælder Norge! kom du frie Mand!
Det er dit stolte elskte Fædreland!»
EUer:
»Grib Skjald i de tonende Strenge,
Mens Haanden af Kraften er varm,
Lad Sangen om Norge sig trænge
Dybt ind udi Normandens Barmi
Lad Tonerne lyde fra Harpen
Som drønende Gjenlyd fra Sarpen.
Dens Bølge bortskylle den Dorskhedens Plet,
Som synes at hvile paa Haarfagers Æt.»
Om det verkligen hvilade en »Dorskhedens Plet» på »Haarfagers
Æt», så var imellertid detta slags poesi ej lämplig till annat än till
att än djupare invagga folket i föreställningen om, att det ådagalade ett
non plus ultra af kraft och hjeltemod, när det med ett dugtigt hurra
kunde skjuta af en nyckelbössa på 17:de Maj och med högan röst
stämma in i »Skjaldens» patetiska bravader, helst till klangen af en
»Harpe», hvilken, fastän den aldrig var med i verkligheten, dock alltid
måste figurera i sången.
Med ett ord: felet hade allaredan blifvit begånget i första raden
af den första norska frihetssången på Ej ds vold, då det hette:
»Det er fuldbragt,»
i stället för:
»Det er begyndt.»
Önskan att erhålla en värdig nationalsång var dock allmän, och
på grund af ett på den tiden ej ovanligt och ganska oskyldigt
missförstånd länkte man sig möjligheten af att framkalla en dylik sång
genom prisbelöningar. Voro icke både Prams skrift om ett norskt
universitet och Nicolai Wergelands »Mnemosyne», som blef en af
orsakerna till detta universitets upprättande, framkallade genom prisbelö-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
