Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar? Och skulle icke detsamma kunna ske i poesien, »den sköna
vetenskapen», likaval som i de »andra» vetenskaperna? En patriotiskt
sinnad man begick den obetänksamheten att framlocka en vattenström
af kraftpatriotisk lyrik genom att utsätta ett icke obetydligt pris for
den bästa norska nationalsång (1820); Marcus Piøen framkallade
der-igenom visserligen också den bland dessa sånger prisbelönta: Bjerregaards
»kronede» nationalsång »Sønner of Norges det ældgamle Rige»; men
om han dermed gjorde vare sig poesien eller fäderneslandet någon
särdeles tjenst, är väl temligen osäkert; åtminstone blef man i
allmänhet snart otillfreds med den och en mängd nya försök strömmade ut
öfver landet, i det den ene försökte öfverbjuda den andre. På så
sätt sjöng den ene diktaren den andre i vädret, och enhvar, som
kunde göra en sångbar text till en lätt melodi fick utan svårighet
skaldenamn samt plats på Norges parnass, tills man en dag började
få öra för frasens missljud och undrade på att man ej hade hört detta
förut. Frasen hade imellertid fått borgarerätt i den patriotiska poesien;
ty innan den otvannämnda dagen kom, hade man i hela 15 år, raknadt
från 1814, lefvat i »et jævnt poetisk Mareridt», och först 1834
uttalades det allvarligt och strängt:
»Naar blot en Ivrer ser de trende Farver,
Det Hvide, Røde og det bøje Blaa»,
Da har ban strax en overjordisk Gysning
»I disse Farver bor al Verdens Lysning,
Og her er Vingepragt til alle Larver,
For disse Farver maa hver Normand slaa!»
Hvad Skvalder høres ei fra Klippemuren
Om Norrigs Odelsmænd og Friheds Lykke!
Man tror, det gjælder her at kunne trykke
Jo mere Vind desbedre gjennem Luren.
Skal Norges Storhed prises i Naturen,
Da maies Klippen ud med broget Smykke,
Der trumfes frem et Nurenberger-Stykke
Med Farveklatter udenfor Figuren.
Vi prale med de rustede Trofæer,
Vi prale med vor Jord og med vor Himmel,
Vi pukke paa en Kraft, hvaraf vi kues;
Og fra vor vinterlige Klippestrimmel
Den halve Verden tappert vi bebæer,
Og gjøre Vind, hvor dog vi burde blues.»
(Welhaven, Norges Dæmring.)
Så sannt detta utbrott af ädel harm än är, lika visst är det ock,
att det unga Norges söner kunde hafva god anledning att blifva en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
