Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorda iakttagelser, derom öfvertygas vi lätt genom att jemföra de
nyssnämnda arterna af novellistisk skildring.
Sålunda ingifver oss »Vicomtens Datter,» »Blodhævnen»,
»Bekjendt-skabet i Spanien» m. fl., trots ett för Hansen egendomligt naivt
framställningssätt, endast ringa intresse; de karakterer, han skildrar, äro för
tunna och platta, bero på en öfverspänd fantasies lek, och om än
situationer och intriger äro insatta med mycken konstfärdighet, sakna
de i stället desto mera naturlig grund: man känner alltför mycket,
att man befinner sig i en diktad och icke i den verkliga verlden. En
känsla af anläggningens svaghet har dessutom drifvit diktaren till att
försöka skrufva upp det hela i en högre sfer genom en stundom rakt af
affekterad framställning, Skall en ung flicka införas i en sådan
berättelse, så går hon sällan, utan hon »triner ind», hon »svæver med
lette Skridt», ja, detta manér går till och med så långt, att författaren,
när han vill framställa en jemn, naturlig hållning, måste tillfoga, att
hon kom »ikke tragisk svævende, men correkt gaaende». Sjelfva stilen
lider naturligtvis i samma mån som tanken är förvriden och blifver
smaklös och öfverlastad med adjektiver, som på det mest förtviflade
sätt söka bringa hållning i det hållningslösa. Man läse t. ex. de första
partierna i »Blodhævnen»:
»Under Italias altid smilende Himmel henflød Silvias venlige Vaar.
Datter af den mægtige Marchese Valdoni — havde Silvia, Naturens
herligste Skabning, Krav paa den mest glimrende Fremtid. Men tungt
slog hendes Hjerte under Byrden af den prægtige, perlestukne Atlas i
de stolte Sale. — — Valdoni var ingen god Mand; mørk som den
Fortid, der skjulte hans tidligere Liv, foldede sig den stolte Pande,
og naar man skuede ind i de halvskjulte, flammende Øjne og
betragtede den brede, maanedannede Underlæbe, vendte man gjerne med
modbydelig Ængstelighed sit Blik fra ham.–––––––Og naar de bug-
nende Spiseborde og de magniflque Banquets ikke kunde overvinde
hos den ufordærvede Yngling eller hos den højtfølende Mand en uvillig
Følelse for den mørke, vilde Besidder af alle disse Herligheder, saa
bekøvede kun Silvia att vise sig i de høje Gemakker, for ved sit
fortryllende Smil at hæve det hele tomme Spil til et Værd» etc. etc.
Det blef heller icke dessa noveller, som skulle förskaffa Hansen
den betydelse, han ovedersägligt eger i norska litteraturen. Desto
mera tycktes det en tid vara Hansens skildringar af det norska
folk-lifvet, af bondeklassens omständigheter, som skulle bilda kärnpunkten
ai hans verksamhet, och verkligen gällde dessa teckningar länge
för att vara det verkligt nationala uttrycket af den norska
fjell-bondens lif, ehuru deras förtjenster ligga på ett annat håll, och
Hansen ej heller i denna sfer fann uttrycket för sin begåfnings bästa
sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
