- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
317

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den liflighet och kraft i skildringen, som vanligtvis utmärkte honom,
om han än stundom till det sista besöktes af sin sångmö, såsom i
vissa partier af hans sista novell: »Tone».

Redan innan sin död hade han fått flera efterliknare — och om
vi än se den nationela novellen uppträda i nya former, blir Mauritz
Hansen dock alltid den, som först bröt banan och som — öfverträffad i
många afseenden — ännu är oöfverträffad i skildringen af
medelklassens lif och förhållanden på hans tid.

Yi hafva betraktat såväl den lyriska som den novellistiska
riktningen under Norges första år — vi hafva sett lyriken hufvudsakligast
upplösa sig i patetisk svulst eller icke-originelt elegiskt pjunk — men
derimot det en verklig nationel litteratur sig närmande arbetet
företaget inom novellistiken, som dock hade en alltför tjock mur af
främmande elementer att bryta igenom, för att kunna nå fram till en
verkligen helt genomförd nationel karakter. Senare än både de lyriska
och de episka diktarterna utvecklar sig i en nations lif dramat; det
är den konstnärliga enheten af lyrisk och episk diktning och kan
således icke inträda i sin rätt på det omedelbara stadiet af ett folks
litteraturutveckling, utan först uppstå i en utveckling till den enhet
af två andra diktarter, som utgöra dess väsende. Det kan således* icke
förundra oss, att Norge ännu icke frambringar någon dramatiker af
betydenhet Hela den yttre impulsen felas dessutom — om en
nationalteater är ännu icke fråga. Om än också flera diktare uppträdde
såsom dramatiska författare, så var det dock blott vid sidan af annan
författareverksamhet, och vanligen med ringa framgång, och vi ega
blott en enda författare, hvilken kan sägas Öfvervägande tillhöra det
dramatiska diktareskapet, i det han försökte bearbeta nationela ämnen
för scenen.

Henrik Anker Bjerregaard föddes d. 1 Januari 1792 i Ringsaker
och blef student vid Köpenhamns universitet 1809. Då det norska
universitetet under hans studentår hade blifvit upprättadt, återvände
han hem och aflade der sin juridiska examen, hvarefter han raskt
avancerade på den juridiska embetsmannabanan, tills han dog som
Höjesteret8-as8essor i Kristiania d, 7 April 1842, blott tre veckor efter
Mauritz Hansens bortgång.

I litteraturen möta vi Bjerregaard första gången i Schwachs »Nor»,
hvilken var stället för flera af den tidens författares debut. —
Betydelse får hans namn först, då Marcus Piøen år 1820 hade utfäst en
prisbelöning för den bästa nationalsång och Bjerregaard blef den
vinnande genom sången: »Sønner af Norges det ældgamle Rige», som helt
visst omgaf Bjerregaards namn med någon glans, men knappast var
bättre än så många andra samtidiga patetiska utgjutelser till
fosterlandets ära. Denna glans gjorde, att man uppdrog åt Bjerregaard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 5 21:16:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free