Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en innerlighet, som värmer dem, och i dessa skildringar af
medelklassens lif i Norge är Hansen först på sin rätta plats. Det är beklagligt,
att Hansen af missförstådda estetiska hänsyn så ofta drog den yttre
romantiska apparaten med in äfven på detta område, der den så geraa
kunde ha varit borta. Han är alltid mest lyckad, när han
öfverlem-nar intrycket till sjelfva framställningens enkla klarhet i karakterens
och situationens utveckling, utan att tro, att det kan inläggas genom
en konstigt spunnen yttre apparat. Till sådana arbeten höra bl. a. de
två älskliga berättelserna: »Lille Al vilde» och »Bruden», arbeten, som
091 de varit Hansens enda skulle hafva försäkrat honom om den höga
plats, han intager; likaledes är berättelsen »De to Søstre» ett täckt
litet blomster, om än sentimentaliteten ej helt och hållet har lemnat
den. I denna del af Hansens arbeten finna vi de trogna skildringarne
af det enkla, ofta nog kälkborgerliga, i små intressen invecklade, men
tillika hjertliga, oförderfvade och ärliga lif, som fördes i städerna på
den tiden, då hufvudstaden var en stad på 10,000 och något efter på
19,000 invånare, på landet när julen, i denna krets en egendomlig
norsk folkfest, med månsken och klingande slädföre dref ungdomen
samman till småstäderna eller prestgårdarne till en glädje utan ända,
då prosten och häradsskrifvaren och doktorn regerade i orten och
samlades vid en grogg och en 1’hombre, och stundom till och med
vördig prosten slog sig lös i skämt och gamman; han inför oss i
stämningar, der resornas besvärlighet med snöyra och storm behagligt
aflösas af hemmets trefnad med det puttrande theköket och den flammande
brasan — eller han gör ett uppehåll i en väns älskliga familjekrets, mot
hvilken stundom en och annan ohygglig, efter lifvet sjelf tecknad figur
gör ett afbrott, eller en främmande träder in och kastar ett friskare
poetiskt skimmer öfver hvardagsrummets enformighet — ett minne
om de franska emigranternas vistande i Norge under revolutionen.
I sådana skildringar är Mauritz Hansen stor; stundom är det en
hemlighetsfull spökhistoria i ett af dessa gamla hus, som ännu här och
der finnas mellan de nya i Norges hufvudstad, som tager vår
uppmärksamhet i anspråk; stundom är det detta stilla, enformiga lifvet
vid hafskusten hos tulltjenstemannen eller skepparen, han skildrar,
alltid sannt och lefvande. Vi ha allaredan nämnt några af dessa
hans verkligen nationela berättelser — vi kunna tillägga: »Fru Birthe
eller Tapetfiguren paa Fossesholm», »En Familiehistorie», »Tolderen paa
Lahelle» m, fl.
Hansens diktarelif nedtrycktes af näringsomsorger och var ett i flera
afseenden mindre lyckligt lif; men hans milda, älskvärda personlighet
förnekade sig aldrig — dock led hans författareskap deraf. Tvungen
till en öfveransträngd produktion, en af de största olyckor, som kan
drabba en författare, förlorade han i sina noveller på de senare åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
