Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beviljad nådegåfva för fordna, visserligen mycket utmärkta förtjenster,
men dock ett uppförande på pensionsstat af en folkstam, som redan
uppfyllt sin bestämmelse9 Har denna stam visat tecken till en
föryngring, hvarigenom den åter skall kunna inträda i civilisationens
tjenst, eller skall den ånyo underordnas ett främmande välde, såsom
den der icke kan styra sig sjelf? Det är utan tvifvel sannt, att
ny-grekerne ega många af sina förfäders olater, utan att ega lika många
af deras dygder; det är också sannt, att tillståndet i Grekland under
brytningen mellan nya idéer och gamla former alltsedan frihetskriget
erbjudit betraktaren en föga hoppfull anblick. Men icke berättigas
man till en förkastelsedom öfver detta folk, derföre att det, under
famlandet efter botemedel mot alla de brister och refvor, af hvilka samhället
lider, gjort många missgrepp och stannat under förväntningarnas mål;
allraminst borde man återförvisa det under förtryckets ok. Förrän
man bryter stafven, bör man undersöka förhållandena och icke döma
efter det villande skenet på afstånd. Man skall då åtminstone lära
sig inse de hinder, som göra pånyttfödelsens våndor så långvariga och
svåra. Vi, som äro lifligt öfvertygade om Greklands framtid, skulle
gerna vilja bidraga till utbredande af kännedomen om dess nuvarande
tillstånd, ehuru äfven vi väl veta, att det intresse, hvarmed vi lärt oss
omfatta detta aflägsna land, för mången af våra läsare skall vara
främmande.
Det kan icke heller förbises, att de allmänna europeiska
förhållandena under de sista decennierna väsendtligen förändrats, så att
deltagandet för grekerna svalnat i samma mån det blifvit en alltmer
och mer erkänd nödvändighet att upprätthålla Turkiets integritet
gent-imot Rysslands eröfringsplaner. Numera lärer väl ingen misstaga sig
derom, att det mäktiga czarväldet, då det sökt innästla sig i turkames
angelägenheter under förevändning att skydda de förföljda kristna,
halt och har ett helt annat syfte i bakhåll. Historien om det
orientaliska kriget torde tillräckligt hafva ådagalagt detta. Men den
orientaliska frågan löstes icke genom detta krig: den skall säkerligen under
enahanda eller annan form återkomma under Stambuls portar, ty
förhållandet mellan turkarna och deras kristna undersåter företer allt
förre och farre förbindningspunkter, allt flere och flere öppna sår. De
hafva icke såsom en statskorporation någon gemensamhet i sina högsta
och dyrbaraste intressen; "de vilja icke erkänna, eller göra det endast
af yttre tvång, sina ömsesidiga förbindelser. De förre, eller turkarne,
äro herrskare, men hafva kanske mer än något annat sjelfständigt
folk stannat efter sin tid i utveckling och erbjuda icke genom sina
statsinstitutioner åt sina omnämnda undersåter någon trygghet i
rättsliga förhållanden. De senare,åter äro skattdragande, som djupt känna
sina pålagors tunga, men icke frukterna deraf; och de kunna icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
