Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller, i saknad af frihetens lifsluft, arbeta sig upp ur sitt betryck.
Följden har ock blifvit, att de kristna nationaliteter, som lyda under
halfmånan, stannat på en synbarligen låg bildningsgrad. Hos dem
råder ett kaotiskt tillstånd, hvarunder de vesterlandska folkens idéer
bryta sig emot det orientaliska barbari, som gifvit sin prägel åt dessa
stammars sociala lif. Samma idéer bryta sig ock på det kyrkliga
området mot den traditionelt bibehållna bysantinismen, hvars former
hunnit tillräckligt stelna, för att sätta en hämsko på ett uppspirande,
friskare lif.
Då man tager i betraktande, att det knappt är mer än en half
mansålder, sedan grekerne bröto sig lösa ur ett dylikt tillstånd för att
böija en ny samfundsdaning, skall man snarare förundra sig deröfver,
att de i många stycken redan hunnit så pass långt före dem, som
qvarstå i sitt förra beroende. Det är ock en sådan ståndpunkt man
’ måste fasthålla för att kunna falla ett billigt och rättvist omdöme om
deras sträfvanden. Huru skall man kunna vänta sig ett strängt
regelbundet konstitutionelt hf, der grundvalarne och förutsättningarae
derfor ännu till stor del saknas?
När hellenerne tillkämpat sig friheten, var deras land så i
grunden utarmadt, att det liknade en ödemark, der endast få oliflunder
trotsat utrotarens yxa och eld. Detta olyckliga land, som i forntiden
hade sköna skogar, hvilka ammade bäckar och floder, som vattnade
dalar och fält, lider nu af en fruktansvärd vattenbrist och har endqst
en tvinande vegetation. Rika hjelpkällor ärfde icke det unga
konungariket
Men ett hade grekerne ärft, som århundradens förtryck icke
kunnat beröfva dem: det var språket. Deras fiender och de, som lika
med dessa hafva särskilda afsigter emot dem, hafva påstått, att de
nuvarande hellenerne alldeles icke äro ättlingar af de fordna grekerna,
utan att den gamla racen helt och hållet gått ut eller gått opp uti
flera invandrade folkstammar, företrädesvis slaviska. Åtskillige tyske
lärde hafva drifvit denna sats till ytterlighet; andre deremot hafva
med skäl stämplat påståendet såsom en tendenslögn i slavisk anda.
Historien vittnar väl icke heller, att någonsin ett folk, som blifvit
förintad t, lemnat sitt tungomål åt dem, hvilka tagit dess jord i besittning.
Ett folk upphör att lefva först med sitt språk. För att utrota ett
folk måste man förstumma dess språk; det är en sanning, hvars
tillämpning våra dagar skulle få bevittna.
Ovedersägligt är, att nygrekiskan är en dotter af forngrekiskan:
derom vittnar hela språkets väsende. Det bevisas väl ock bland annat
deraf, att de bildade grekerne utan särskildt studium förstå
forngrekiskan. Ja, på Salamis hörde vi en man af folket citera långa stycken
ur lliaden om Ajax, Telamons son. För härledningen vittnar äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
