Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
presslagen, hvars öfverträdande i allt fall icke folie under papademas
dom. Regeringen sjelf, guvernören och polisen, hade handlat emot
lagen, då de icke allenast icke skyddade Laskaratos mot förföljelserna,
utan äfven fordrade, att han skulle lemna landet.
Vi vilja i största korthet antyda några punkter i apologien:
1) Jag har aldrig hånat sakramenterna. Ingen kan visa mig
något sådant; tvärtom har jag på åtskilliga ställen talat för dem.
2) Jag har icke hånat bilderna. De äro liflösa ting, och att håna
dejn vore dårskap. De äro till och med hjelpmedel för vår menskliga
uppfattningsförmåga; men de böra icke brukas till afgududyrkan och
bedrägerier.
3) Jag hånar visserligen icke relikerna. Aldrig ville jag begå en
sådan råhet att håna qvarlefvorna af dygdiga män eller dem, som
antagas hafva fört ett heligt lif. Men I tillbedjen dessa lemningar och
dermed hånen I gudomen.
4) Jag har hånat de heliga tnessorna, sägen I. Hvar och
huru-ledes? Jag har sagt, att i gudstjensten, i messan kunde och skulle
den kristne inhemta läror för sitt lif i samfundet; jag tviflar på, att
någon skulle kunna bättre anbefalla messorna.
5) Men jag bekänner, och deri hafven I rätt, att jag har drifvit
spott med de heliga fastorna. Ty icke skall man dyrka Gud med
magen och efter kÖksreglor, medan man offrar sin själ och sitt hjerta
åt sina egna intressen.
6) Men du, heliga presterskap, som jag dernäst har hånat, trösta
dig! I stället för en, som har blottat dina puts och förargat dig,
har du tusende, som smickra dig. Somna du roligt in igen, efter du
icke fått ögat öppet derför, att, medan du och de dina sofva i
öfver-trons mörker, växa vantron och indifferentismen opp.
I afseende på mottot om hans barn svarar Laskaratos med citatet
af en fransk tidningsnotis: »I denna jernbur, hvarest alla de vilda
djuren tjuta, visar sig plötsligt en liten flicka. Vid hennes åsyn resa
sig lejonen som tjenare för sina herrar, hyänan blifver spak, och
björnen uttrycker sin glädje, så godt han kan. Den lilla flickan
tämjer de vilda djuren med sin oskuld och munterhet.» I menageriet
Kefalonia är det annorledes.
Vi hafva sett, att »mysteriernas» författande var en familjemystere,
ett samarbete af mannen och hans hustru. Tillkomsteii af bannbullan
har ock ett mysterium, som Laskaratos afslöjat.
Hvem — säger han — hvem är författaren, som så rättfärdigt
delar ut välsignelse och förbannelse? Det är icke Spyridon, vår godé,
gamle och enfaldige Metropolit. Han har tvärtom i många lekmäns
och presters närvaro yttrat, att »hvad Laskaratos säger, är mycket
sannt; och om han blott utelemnat ett par tre ord, ville jag hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
