Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bernhard von Beskow. † Minnesteckning. II. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För dig och mig tänd hämndens låga. —
Och göra cn tagg till ditt försvar.
Buketten.
Du far då, att försköna balen,
Med kransad lock, bevingad fot;
Vid hvarje ord, hvar blick i salen
£tt hjerta flyger dig emot.
Du far. .. och jag allena dömmes
Att tälja saknans timmar här;
Men då af festen jag förglömmes,
Låt min bukett dock vara der.
Du far... En tår mitt öga skänker:
Min kärlek tolke den för dig!
Hvart ögonblick på dig jag täuker;
När midnatt ljuder, tänk på mig!
Om i ditt bröst ett minne vaknar,
Tryck blomman, som der fästad är,
Och då jag sjelf mitt ruin der saknar,
Låt inin bukett dock hvila der.
Må någon gång ditt öga falla
På denna bild af tro och hopp;
Och då den afvund väckt hos alla,
Lyft till din läpp dess roseukopp.
Men när du hän i valsen flyger
Med en rival, hvars arm dig bär,
Sig mellan edra hjertau smyger
Dock min bukett, som hvilar der.
O
Ar 1824 erhöll Beskow Svenska Akademiens stora pris för sitt
skaldestycke Sveriges Anor, som fastade allmänna uppmärksamheten
vid författaren. Den, som i hast icke erinrar sig, att Tegnérs säng
»Vid Svenska Akademiens feintiåra minneshögtid» skrefs är 1836, kunde
lätt tro »Sveriges Anor» vara en efterklang af den förra, sä nära lik*
nande hvarandra äro båda styckena till anläggning, sä praktfullt
retorisk är Beskows diktion. »Sveriges Anor» har blifvit skärskådadt och
hårdt bedömdt af Runeberg i Helsingfors Morgonblad 1833. Orsaken
till den stränga domen ligger i motsatsen mellan den Runebergska
sångmöns öfvervägande episka lynne och den lyriskt-retoriska karakteren hos
svenska sångmön under Tegnérs envåldsdagar, i den förres plastiska
enkelhet, djupa och stränga natursanning och den senares musikaliska
fantasispel och yppiga metaforprakt. Mången gång ensidig i detaljen, torde dock
Runeberg i sitt totalomdöme hafva uttalat många behjertansvärda
estetiska sanningar. Beskow var, om vi icke alltför mycket misstaga oss,
i hög grad känslig för kritiken, vare sig att denna uttalade beröm
eller klander. Så mycket vackrare framstår han i sitt förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
