Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Geologiska synpunkter i fråga om jordklotets uppkomst och ombildning. Af C. W. Paijkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måfite den höja sig, eftersom kroppar utvidgas genom uppvärmning,
och om kristallisation i stor skala eger rum på ett visst djup, till
exempel under granitbildning, så kan detta åstadkomma samma
resultat Den plötsliga upphöjningen af fjellkedjoma, som af somliga
författare påyrkats, är till sin natur fullkomligt omöjlig. Profetens
förklaring i Koran, att jorden skapades på två dagar, och att bergen
sedan sattes dit torde i sjelfva verket vara lika begriplig. Fransmannen
Eli de Beaumont, för öfrigt en framstående geolog, har med ifver
bearbetat den förra åsigten, men, som det visat sig, utan annat resultat
än att den förnuftigare läran om bergens långsamma uppstigande
blifvit ytterligare bekräftad.
Svårigheten att för tanken sammanfatta verkningarne af de
dagliga ombildningar, hvilka jordklotet är underkastadt förökas i väsentlig
grad deraf, att vi äro innebyggare af landet i stället för af vattnet
Öfver hafsytan afnötes jordskorpan, uppbyggandet sker under vatten.
Frost och regn söndersmula bergen, och floderna föra dem ut i hafvet;
der uppbyggas nya lager af sand och leror, och der bygga de små
flitiga korallerna och andra hafsdjur sina hus, som blifva till stora
berg. Vi befinna oss i samma belägenhet, säger en författare, som
då vi se, huru blocken lössprängas ur stenbrottet och bortföras, och
vi i tanken skola föreställa oss, huru den tillämnade byggnaden skall
blifva beskaffad. För geologen vore amfibiens förmåga att lefva både
på vatten och land oskattbar, han kunde då iakttaga transporten
of-van land af det genom floderna bortförda slammet, samt huru det
af-lägsnades på hafsbottnen och huru växter och djur inbäddades deruti.
Ännu mera än vattnet hindrar den fasta jordskorpan vår blick in i
naturens verkstad; ifråga om undeijordiska tilldragelser måste vår
kunskap till allra största delen stöda sig på slutledningar af likheter
ofvan jord.
Den vanliga föreställningen har äfven svårt att fatta det ofantliga
mått af tid, som erfordras för de geologiska förändringarne. Våra
ögon befrias visserligen nu från den gamla inskriften på almanachan, att
detta år hålles före vara det 5,869:e sedan verldens skapelse; men ända
till sednaste tiden har man för menniskoslägtet knappast velat medge
en högre ålder, och de geologiska företeelserna hafva bedömts efter en
dermed analog måttstock. Tvifvelsutan är det ett af geologiens mest
storartade resultater, att hon kunnat afge vittnesbörd om hurusom en snart
sagdt omätlig tid erfordrats för jordklotets uppbyggande till dess
nuvarande form.
Moderna författare hylla till och med åsigten om jordklotets
evighet; såsom det nu tillgår, så har det alltid skett och så skall det
alltid ske; de förändringar, som nu inträffa, äro endast sidor af samma
eviga modifikationer. Om vi också icke obetingadt underskrifva detta,
så kipina vi å andra sidan icke förneka, att det tidsbegrepp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
