Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Geologiska synpunkter i fråga om jordklotets uppkomst och ombildning. Af C. W. Paijkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geologien uppställer, närmar sig evigheten så nära som vi kunna tänka
oss den, ty med år eller årtusenden låta de geologiska perioderna
knappast mäta sig. Vi hafva i detta fall icke kommit längre än till
att ungefar kunna bedöma åldern af vissa bildningar, som tillhöra
menniskans eget tidchvarf, såsom af Missisippiflodens delta eller
Nil-dalens aflagringar, och vi måste redan då taga vår tillflykt till
hundratusental. Att uppgöra beräkningar för tidsutdrägten af äldre
bildningar tjenar till intet, åtminstone om man sträfvar att uttrycka den
i år; tal erhållas då, hvilkas storlek fullkomligt öfverstiga vår fattning.
De minsta dagliga förändringar stiga under sådana förhållanden till
jättar; representanterna äro Himalaya; Anderna med’flera.
De olika åskådningssätt, som gjort sig gällande i geologien inom
den korta tid, under hvilken denna vetenskap funnit odlare, kunna på
intét vis alla anses representera vetenskapen sjelf. De första idkarae
förhöllo sig i viss mån som de gamle vise; af förra och mera lokala
iakttagelser uppbyggde de systemer; men tidens ande älskade icke nu
att hvila vid systemer, utan kriticerade den genom förnyade iaktta- .
gelser. Dervid måste de gamla systemerna falla; spekulationerna
efterträddes af de mödosamma undersökningarne; geologien höjdes till
rangen af en exakt vetenskap; men dermed utplånades äfven många
af de tjusande målningar, som måhända gjort denna vetenskap
framför andra så behaglig för mängden. Den nyare geologiens sträfvande
är just att häfva dessa hypoteser om kosmiska tilldragelser, som
huf-vudsakligen tjenat att egga inbillningen, men lemnat föga öfver för
det bestämda vetandet. Dermed hafva vi icke velat säga att ju icke
under hela den tid af ungefär 100 år, som förflutit, sedan denna
vetenskap börjat antaga en bestämd form, ofantliga massor af fakta
samlats genom talrika bemödanden i de mest skilda delar af verlden.
Men ju mera man uppskattar värdet af direkta iakttagelser, desto
mera har man äfven insett behofret af deras fullföljande, och en för
vetenskapen gagnelig försigtighet ifråga om hypotesers uppställande
har inträdt Följden häraf blir likväl, att en rätt uppfattning af
geologiens grundsanningar förutsätter i kanske ännu högre grad än ifråga
om andra grenar af naturvetenskapen en specialinsigt, som först med
någon möda kan förvärfvas; geologien har med ett ord blifvit mera
vetenskaplig och mindre populär. Resultaten af dess undersökningar
om jordlagrens uppkomst, genom hvilka jordytan antagit sin nuvarande
form, och om arten och beskaffenheten af de i jordlagren inbäddade
organiska lemningarne, stödja sig på föregående undersökningar inom
mineralogiens, kemiens, djur- och växtrikets områden. Förhållandena
bli sålunda mera komplicerade; de retande bilderna förlora i sken, —
men de vinna i sanning. I slutet af 17:e århundradet publicerade
Burnet en bok med titel: Den heliga teorien om jorden; innehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
