Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska folkskolans organisation och hittills vunna resultater. Af P. A. Siljeström. Berättelser om folkskolorna i riket, afgifna af tillförordnade folkskoleinspektörer. (Sthm 1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en klass, af hvilken, utan att man derfor vill göra gällande någon
godtycklig predestination, ändock de flesta komma att inträda i
kropps-arbetames leder. För dessa är ingenting angelägnare än att tidigt
komma in i det nyttiga arbetet; och konsten är blott att tiUika och
bredvid detta arbete bereda dem tillfälle till andlig odling. I
barndomen sker detta så, att visserligen skolan får brorslotten af tiden,
men att ändock någon tid lemnas öfrig åt arbetet; under en senare
tid så, att visserligen arbetet tager mesta tiden i anspråk, men ändock
alltid lemnar någon tid öfrig för fortsatta studier. Under sådana
förhållanden finnes intet hinder äfven för den fattigaste att gå så långt i
andlig utveckling, som hans anlag någonsin medgifva; men härtill
fordras att undervisningsanstalterna äro, såsom sagdt, afpassade efter
lifvets förhållanden och fordringar, icke uppträda endast med styfva
reglementariska föreskrifter, uppgjorda efter ett pedagogiskt tycke,
som i sig sjelft möjligen hvilar på goda grunder nog, men som
framför allt på detta falt af undervisningen icke kan godkännas. Då
sålunda efter vår öfvertygelse skolgången icke lärer kunna erhålla den
fullkomliga regelmässighet, som man ur endast pedagogisk synpunkt
må vilja äska — åtminstone under närvarande sociala och ekonomiska
förhållanden — så återstår ingenting annat än att söka så vidt
möjligt motverka de för undervisningen skadliga-följderna af skolgångens
oregelmässighet, hvilket efter vårt förmenande väsentligen kan ske
genom trenne medel — oberäknadt det förut påpekade, att föra skolan
så nära hemmet som möjligt — nemligen 1) undervisningens ordnande
med den frihet och den inre rörlighet, som af de ifrågavarande
förhållandena föreskrifves, hvilket icke behöfver utesluta en pedagogiskt
sund undervisning; 2) årliga undervisningstidens förlängande så vidt
möjligt (vi ville hafva densamma vida längre än vid
elementarläroverken), på det ändock dymedelst må i någon mån återvinnas hvad
som genom skolförsummelsema kunnat förloras; slutligen 3) fortsatt
undervisning äfven efter utträdet ur skolan, till och med om blott en
gång i veckan eller ännu mera sällan. Detta senare sker, enligt hvad
berättelserna upplysa, alltför litet; i det andra afseendet återstår
tyvärr endast alltför mycket att göra; och hvad den första punkten
beträffar, så befara vi att pedagogiska åsigter, gående i en rakt motsatt
rigtning, alltför mycket gjort sig gällande.
För att återigen befordra ordentlighet i skolgången, är ostridigt
det bästa medlet hvad som t ex. af båda inspektörerna i Skåne
rekommenderats såsom mest verksamt, nemligen undervisningens
förbättrande. I sjelfva verket uttalas den åsigten af ej blott desse, utan
äfven flere andra inspektörer, att så snart skolan kommer i verkligen
godt skick och undervispingen blir tillfredsställande, så följer en
ordentlig skolgång af sig sjelf: till och med »naturhindren» tyckes gifva
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
