Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska folkskolans organisation och hittills vunna resultater. Af P. A. Siljeström. Berättelser om folkskolorna i riket, afgifna af tillförordnade folkskoleinspektörer. (Sthm 1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad nu orsakerna till den ojemna (eller rentaf uteblifna)
skolgången beträffar, så få de väl tyvärr mången gång sökas uti folkets
okunnighet och liknöjdhet, men i allmänhet, efter hvad det vill synas,
ännu oftare uti fattigdom, lång skolväg, klimatiska förhållanden *) samt
behofvet af barnens arbetskraft, synnerligen vissa tider af året. Den
som vet hvad bekymmer det gör en fattig torpares eller daglönares
hustru att, såsom det heter, »lägga matsäck», finner redan deruti en
orsak, som visst mången gång måste göra sig gällande; och denna
omständighet, så väl som några af de Öfriga här påpekade, gör det
till en angelägenhet af största vigt att flytta skolan så nära hemmet
som möjligt, hvarigenom, under en för öfrigt tjenlig anordning af
undervisningstiden, ifrågavarande hinder kunna åtminstone i större
eller mindre mån förminskas, om ej alldeles upphäfvas. Hvad beträffar
barnens användande för arbete, så tro vi att detta hinder för en
ordentlig skolgång icke får betraktas ur en ensidigt pedagogisk synpunkt
Det må väl vara, att härigenom skolgången göres mindre ordentlig;
men ehuru det naturligtvis icke kan bestridas, att undervisningen deraf
lider, så tro vi för vår del, att i detta fall skolan måste rätta sig efter
lifvets fordringar, men icke alltför diktatoriskt endast vilja göra sina
egna lagar — hvilka eventuelt kunna vara godtyckliga nog —
gällande. När man alltför strängt endast söker hålla på s. k. klassläsning,
hvilken naturligtvis förutsätter en i högsta grad ordentlig skolgång såsom
conditio sine que non, så tro vi att man måhända mer än lofligt
förbiser lifvets nödvändiga kraf. Vi tro, att skolans pligt är att göra
sig så böjlig, att hon kan passas efter lifvets fordringar och behof; och
vi veta, att med god vilja och något förstånd i anordningarne detta
nog låter sig göra. Att man bör göra allt för att stäfja hvad som
är ren försumlighet, säger sig sjelft; men dit hör nu icke barnens
deltagande, i synnerhet vissa årstider, uti arbetena. Vi vilja för öfrigt
för vår del lifligt protestera mot denna alltför ensidiga skolmästerliga
uppfattning af folkundervisningen, som icke ser något annat uti folkets
uppfostran än endast skolkunskaperna, och som, efter hvad det vill
synas, skulle anse det för särdeles eftersträfvansvärdt, att hvartenda
barn kunde hvarenda skoldag gå i skolan under hela skolåldern —
denna senare antagen t. ex. till 6 å 7 år. Man har ingen anledning
antaga, att ett sådant resultat någonsin skall åstadkommas; men
om det kunde åstadkommas, skulle vi sannerligen deruti icke se någon
lycka. Det kanhända svåraste fel, som vidlåder uppfostringen inom
den förmögnare folkklassen, är det under en alltför lång skedtid
fullkomliga frånvänjandet från alli praktiskt arbete; och detta fel skulle
ännu ytterligare ökas, i fall det beginges i fråga om uppfostran af
*) Se härom t, ex. uppgifterna frän Norrland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
