Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska folkskolans organisation och hittills vunna resultater. Af P. A. Siljeström. Berättelser om folkskolorna i riket, afgifna af tillförordnade folkskoleinspektörer. (Sthm 1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad bär anförts rörande tillståndet och beskaffenheten af
religionsundervisningen i folkskolorna bekräftas af de öfriga inspektörernas
berättelser. Den dödande bokstafskunskap, som vid denna undervisning
hittills gjort sig gällande är i sjelfva verket sådan, att en inspektor
(Augustinsson) kunnat rentut säga, att »någon brytning i detta
förhållande måste inträda, derest icke barnen skola fostras till förakt för
de för lif och evighet oundgängliga lärogrunderna». Emellertid synes,
dels i följd af de föreskrifter, som lemnats från eklesiastikdepartementet,
dels genom inspektörernas bemödanden och i allmänhet en alltmera
allmän insigt i ämnet förbättringar i undervisningen hafva åtminstone
här och der samt i mer eller mindre mån gjort sig gällande. Allmänt
klagas öfver den envisa konservatism, med hvilken allmogen hänger
fast vid katekesutanläsningen. Deruti ser man ett exempel, bland så
många andra, på huru felaktiga institutioner straffa sig sjelfva.
Sedan kyrkan gjort allt sitt till för att i menighetens ögon förvandla
konfirmationen till ett opus operandum, vigtigt med afseende på
allehanda yttre förmåner, kan ingen undra på att menigheten anser
uppfyllandet i yttre måtto af denna andliga förrättning vara hufvudsaken,
och att ju hastigare och för ju bättre pris man kan vinna de åsyftade
förmånerna dess bättre. Ingenting lämpar sig bättre för en så
beskaffad uppfattning af religionsundervisningen än just den katekesens
mekaniska utanläsning, hvaröfver man nu så bittert, och ej minst från
kyrkans sida, klagar. Hvad annat har man kunnat vänta af denna
förhårdnade formalism, hvari kyrkan alltmer och mer försjunkit, än
försvinnandet af allt inre lif, försvinnandet af allt det som med skäl
må kallas religion? Men detta onda afhjelpes ej genom en så enkel
åtgärd som att låta bibliska historien komma före katekesen uti
skolans läseplan, ej heller genom en i allmänhet något förbättrad metod
vid sjelfva undervisningen. Man föres här nödvändigt utom
pedagogikens område; och det är icke till skolan, utan till kyrkan man måste
vända sig med både sina klagomål och sina förhoppningar. Vi skola
nedanföre förklara hvad vi härmed åsyfta. Det är emellertid ett ganska
anmärkningsvärdt faktum, att oaktadt folkskolan allt hittills så godt
som uteslutande stått till kyrkans förfogande, synes det såsom skulle
man på de fem och tjugu år, som förflutit sedan införandet af vår
, folkskoleorganisation, i trots af den mängd hjelpare, som kyrkans herdar
fått till sitt biträde och under sin speciela uppsigt, likväl icke ens
i afseende på religionsundervisningen nu stå på bättre fot, än på den tid,
då endast jemförelsevis få skolor funnos. Det är äfven
anmärkningsvärdt, att på den tiden just inga synnerliga klagomål förspordes från
kyrkans sida — åtminstone inga som hos kyrkans målsmän uppväckte
någon synnerlig åtrå efter en skola till biträde vid
religionsundervisningen. Det var den borgerliga utvecklingens, icke kyrkans behof som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
