Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först måste ingå bestämningen af konsumtion. Men derjemte hörer
dit, att denna konsumtion skall vara öfverflödig. Här är åter en
relativ bestämning, ty en qvantitet, som för ett eller annat ändamål
användes, kan ej betecknas såsom öfverflödig annorlunda än i jemförelse
med en annan, som är nödvändig eller jemnt tillräcklig. Det blir
sålunda nödigt, att söka bestämma hvar den gräns ligger, till hvilken
man skall taga hänsyn för att finna om en konsumtion är öfverflödig
eller icke, således om den faller under begreppet lyx eller icke.
Men-niskan konsumerar, är det sagdt, de materiella tingen för att
tillfredsställa sina behof. För hvarje behof är hon nödgad att taga i anspråk
en viss qvantitet af dø materiella tingen. Men storleken af denna
qvantitet eger ett naturligt mått, bestämdt af det ändamål, för hvilket
hon använder dem. Detta mått är behofvets kraf. Men till hvad som
går derutöfver är hon icke ovilkorligt berättigad, såvida nämligen som
man kan säga, att det blott är behofvets tillfredsställande, som
berättigar henne att förfoga öfver de materiella tingen och hennes rätt,
såsom varande grundad på behofvet, således blott sträcker sig så långt
som detta. Således, vilja vi säga, är det i första rummet en
öfverflödig konsumtion, att, för ett gifvet behof, använda en större
qvantitet materiella medel, än som för tillfredsställandet af detta behof
erfordras. Hvarje sådan användning är sålunda att anse såsom lyx.
Men saken torde behöfva att ännu närmare bestämmas. Ty om,
i det anförda fallet, ötverflödet eger rum med afseende på medlen,
som användas för behofvets uppfyllande, kan icke ett öfverflöd finnas
äfven med afseende på sjelfva behofvet? Blifver icke saken alldeles
densamma, om man använder nödvändiga medel på ett öfverflödigt
behof, som om man använder öfverflödiga medel på ett nödvändigt
behof? — Om så är, måste man gå ännu ett steg tillbaka, och
undersöka hvad som är ett nödvändigt behof, emedan, först sedan detta
blifvit utsagdt, frågan synes vara till fullo besvarad.’ Behofven äro
uttrycken af hvad ett väsen vill hafva af någonting utom detsamma
varande, för att genom att på ett eller annat sätt tillgodogöra detta,
afhjelpa en brist, som det " förnimmer. Hvarje väsen är berättigadt
att erhålla hvad som för detsamma är nödvändigt, för att det skall
kunna uppfylla sin bestämmelse; således är hvarje behof, som yttrar
sig i denna riktning, nödvändigt. Så t ex. hörer det till hvarje
lef-vande väsens bestämmelse att uppehålla sin existens, och derföre äro
alla de behof, som hafva detta till ändamål, nödvändiga. Att för
men-niskan, som har en annan, högre natur, än den sinnliga, undantag i
detta fall gifvas, är allmänt bekant; men dessa upphäfva icke regeln,
utan bevisa endast att hos menniskan den sinnliga naturens behof fä
stå tillbaka för den andliga naturens fordringar. Nu har visserligen
hvaije väsen sin allmänna bestämmelse inom det slägte det tillhörer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
