Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt stöd, såsom man kan se af exempel, såväl hos individer, som hela
folk. Se till exempel det franska folket! Få nationer torde vara så
njutningslystna som denna, helst om man tager hänsyn till de större
städernas innevånare; men den mindre franska näringsidkaren är dock
ett mönster af idoghet och sparsamhet, men detta hufvudsakligen i
ändamål att förskaffa honom en förmögenhet, som kan sätta honom i
tillfälle att njuta. Skälen ega sålunda — vi upprepa det ännu en
gång — sin vigt, men skada är, att lika många, ja, sannolikt vida
flera, exempel skola kunna anföras på lyxens verkningar till
utveckling af alldeles motsatta egenskaper hos menniskan. Der kulturen
redan gått så mycket framåt, att en del af den öfverflödiga konsumtionen
användes på förskaffandet af föremål, som förhöja den fysiska
tillvarons välbehag eller skänka njutningar af intellektuell, moralisk eller
æsthetisk beskaffenhet, der verkar naturligtvis begäret efter lyxens
föremål, såvida de nyssnämnda njutningarne deri ingå, onekligen
förfinande; men då med kulturens utveckling lyxen torde gå icke blott i
denna riktning, utan äfven i en motsatt, så torde man kunna befara,
att begäret efter lyxens njutningar kan leda lika väl till njutningar af
det senare slaget, som af det förra. För att ur ekonomisk synpunkt
försvara lyxen, har man visserligen också åberopat de skäl, som hämtas
från den nödvändiga besittningen af de nyssnämnda moraliska
egenskaperna, såsom vilkor för en kraftig produktion af materiella
egodelar; men hufvudsakligen har man i detta afseende anfört följande.
Finner näringsidkaren icke afsättning för sina produkter, så måste
hans näring nödvändigt gå under. Hvarje producent är för sitt
välstånd beroende af konsumtionen. Ju mera som konsumeras, desto’
bättre står sig producenten. Det må vara, att lyxen är en öfverflödig
konsumtion; men detta gör ingenting till saken, ty såsom en
konsumtion kommer den i alla fall producenten till godo och, är det en
öfverflödig konsumtion — desto bättre — ty ju mera, som konsumeras,
desto mera produceras också. Yttrar sig öfverflödet i ett stort antal
behof, desto flera näringsgrenar öppnas för de särskilda behofvens
tillfredsställande; gäller det åter den qvantitet, som erfordras för att
uppfylla hvarje särskildt behof, desto mera blifver inom hvarje
näringsgren tillverkadt. Denna föreställning är så allmänt spridd, att
den trängt ned till folket och i dess mun antagit formeln af det
allmänt bekanta talesättet: »om den rike icke gaf ut sina penningar,
hvaraf skulle då den fattige lefva»? — Skälet har en sida af sanning,
så till vida, som producentens välstånd visserligen är beroende af att
han finner afsättning för sina produkter, men det fäster intet afseende
vid en annan lika vigtig sanning, att konsumtionen är af två slag, af
hvilka det ena underhåller sig sjelft, det andra måste underhållas någor
annorstädes ifrån, att det ena ökar, det andra minskar folkets förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
