Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsumtion. För näringsidkaren är detta likgiltigt; får han genom
sin rörelse produktionskostnaderna ersatta och erhäller han tillika sin
tillbörliga närings vinst, så är det för honom detsamma hvad slags
produkter, han frambringar. Men är detta likgiltigt äfven för
samhället? Har det ej något inflytande på arbetsklassens ställning, om
produktionen riktas på sådana artiklar, hvilka äro föremål för
produktiv eller improduktiv konsumtion? — och, då konsnmtion måste
finnas, för att produktion skall kunna ega rum, är icke hvarje
konsumtion, och således äfven den improduktiva, för arbetsklassens bästa
nödvändig? — Detta var den egentliga frågan, som uppställdes till
besvarande.
Under medgifvande att den improduktiva konsumtionen är för
samhällets ekonomiska utveckling skadlig, kan man nämligen sätta i
fråga huruvida icke, sedan en sådan konsumtion uppkommit och en
mängd näringsgrenar, hvilkas ändamål är att lemna artiklarne för
denna konsumtion, kommit i gång, dess upphörande skulle vara för
industrien och således för den arbetande klassen, menligt. Man har
utgått från den ganska riktiga satsen, att om näringsidkaren ej fick
afsättning för sina produkter, skulle han ej få tillbaka det kapital,
han på deras frambringande nedlagt, och således ej vidare kunna
lemna underhåll åt de i näringsgrenen anställda arbetare. Detta galler
naturligtvis om alla näringsgrenar, ehvad slags produkter de lemna,
således ock om dem, som äro föremål för en improduktiv eller luxuriös
konsumtion. Det är således nödvändigt, att då näringsgrenar af
sistnämnda slag kommit i verksamhet, folk egnar en del af sina inkomster
att underhålla dem. Argumentet är plausibelt, men endast skenbart.
John Stuart Mill har i sitt berömda arbete genom den vackraste
argumentation, uppställd egentligen för att bevisa en annan sak,
ådagalagt skenbarheten af dessa grunder. Han har visat, att, under en
viss förutsättning, det är för den arbetande klassen likgiltigt, om en
konsumtion af ett visst slag fortfar, men att det ofta kan vara i dess
intresse att den upphör. Är denna konsumtion improduktiv, så måste
detta vara för samma klass ännu mera fördelaktigt. Vi vilja här
begagna det exempel Mill valt, för att bevisa sanningen af hans sats.
En person använder ett kapital för att producera sammet. Denna
vara kan på goda skäl antagas vara föremål blott för en improduktiv
konsumtion. En annan använder en del af sina inkomster för att
köpa denna sammet. Så fortgår det en tid bortåt. Men slutligen
finner den senare personen sig ej längre vid att fortsätta denna
konsumtion; han förkunnar sammetsfabnkanten att han efter någon tid
ej kommer att vidare uppköpa hans sammet och emar bespara sina
penningar. Hvad gör då sammetsfabnkanten? Vi antaga att behofvet
af sammet är fylldt af andra fabrikanter, så att den ifrågavarande ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
