Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja afgöra den invecklade frågan, huruvida den konsumtion, som sker
for menniskans andliga behof är en produktiv eller improduktiv
konsumtion, måste dock antagas, att en sådan konsumtion, improduktiv
eller icke, är absolut berättigad, såvida den inskränker sig till behof,
hvilkas fyllande är nödvändigt för att menniskan skall uppnå sin
bestämmelse; ty en gräns måste uppställas äfven för behofven, och då
kan den svårligen bestämmas annorlunda än som skett Men nu
uppstår den frågan, huruvida den konsumtion, som går utöfver dessa de
absolut nödvändiga behofven — äfven under antagande att dessa ej
fä tänkas såsom en gång för alla bestämda till ett visst mått, utan
med civilisationens fortgång stadda i en oupphörlig utveckling, men i
alla fall inskränkta till hvad som är absolut nödvändigt för att
men-niskan skall kunna uppfylla sin bestämmelse — huruvida, säga vi, en
sådan konsumtion må vara fördömlig, eller, med andra ord, att det
vore i samhällets intresse önskvärdt, att hvaije öfverflödig konsumtion
upphörde och att allt hvad som derigenom besparades oupphörligt
förvandlades till kapital. Deremot anmärkes först, att en sådan
tilldragelse är nästan omöjlig, emedan i ett samhälle, der behofven
fattades så inskränkt, att man ej tillät sig någon konsumtion utöfver
hvad för de nödvändigas tillfredsställande vore erforderligt, någon så
ymnig produktion, som kunde gifva användning åt en så stark
kapitaltillväxt, ej kunde ega rum, äfven om man fäster tillbörligt afseende
på de med kulturens utveckling sig ökande nödvändiga behofven. Ty
menniskan producerar icke blott för att producera, utan för att
konsumera. Der inga behof finnas, der finnes ej heller någon produktion.
För hvad ändamål skulle man producera? — Vidare anmärkes, att
ändamålet med menniskans tillvaro omöjligen kan tänkas vara blott
att producera och således i oändlighet hopa medlen derför. All
produktion sker för att tillfredsställa behof, och om genom den
förhanden-varande produktionen samhällets nödvändiga behof äro fyllda eller
genom produktionens utveckling blifva det, i samma mån som
kulturens höjande fordrar medel för nya behof, vare sig att dessa äro till
arten nya, eller nya för den ena eller andra samhällsklassen, då kan
äfven utan fara menniskan gifva efter för behof, hvilka ligga utom de
nödvändiga behofvens gräns, och en improduktiv konsumtion för dessa
förstnämnda behof äga rum. Ty utom all fråga finnes det en mängd
behof, hvilka icke höra till de strängt taget nödvändiga, hvilka man
sålunda visserligen kan undvara, men af hvilkas uppfyllande lifvets
glädje, trefnad och skönhet är i så väsentlig mån beroende. Hvarföre
då försaka dessa, om af deras tillfredsställande ingen skada sker? —
Härmed må således vara rent ut sagdt, att den konsumtion, som
skänker tillfredsställelse åt’ ett sådant behof, förutsatt att ett väsentligare
ej derför för stå tillbaka, må vara tillåten, och att den menniska, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
