Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Anton Rosell, Om filosofiens förhållande till kristendomen. — O. v. Feilitzen, Pietism, rationalism, statskyrka och reform. Tankar i dagens kyrkliga frågor. Af C. v. B. - Den kritiska teologien och den kyrkliga tron i samtiden. (Ett föredrag i tyska protestantföreningen af prof. J. E. Bluntschli vid universitetet i Heidelberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande till tron såsom viljeriktning, men från denna tillbaka till den
blott teoretiska tron o. 8. v. i eirkel.
3:o. Är »Kristi gudoms»-läran sjelfva kärnan i kristendomen, så
är möjligheten af en kristlig filosofi beroende af möjligheten att
ådagalägga denna läras tänkbarhet. I hela sin omfattning skulle frågan då
erhålla följande uttryck: kan filosofien bevisa tänkbarheten af den
läran, att den förste af de tre personerna i gudomen låter, genom den
tredje, den andre personen födas såsom menniska hit till jorden, på det
att denne sistnämnde må genom sin blodiga försoningsdöd blidka den
förste personens vrede öfver synden och sedermera i sin ordning sända
den tredje personen för att till saligheten leda alla dem, som blifva
faste och stadige i tron att den på korset döde var den andre
gudoms-pereonen o. s. v. Vill man göra denna ortodoxiens trosbekännelse till
att äfven vara kristendomens, och skulle hr Rosell vara i stånd att
filosofiskt bevisa äfven denna kristendoms tänkbarhet — då medgifva
vi gerna, att den ärade författaren kan hafva giltiga skäl att
triumferande erinra sin samtids tänkare om Hamlets ord: «flera ting finnas i
himmel och på jord, än man i eder filosofi någonsin drömt om!»
Bristande utrymme nödgar oss, att åt vårt omdöme om hr v.
Fei-litzens lilla skrift gifva en knapphändigare motivering, än vi skulle önskat.
Arbetets grundtanke synes kunna i sammanträngda ordalag återgifvas så:
en reform af statskyrkan är visserligen af behofvet påkallad, men kan
genomföras endast af denna kyrka sjelf, icke från någotdera af de läger,
der man »i kristendomens intresse vill lösslita kyrkan från staten.»
Pietismen har, oaktadt dess många och stora förtjenster, ofta haft ett
familje-och samhällsupplösande inflytande; rationalismen, »till sitt ursprung lika
gammal som den första menniskans fall, då hon ville i vetande höja sig
till Gud», hotar att än mera undergräfva kyrkan, enär inom denna
riktning »den Ödmjuka tron» får vika för »det menskliga högmodet.» — Vi
anmärka härvid följande: förf. har ingenstädes bevisat l:o att statskyrkan
han grundligt reformera sig och det oaktadt fortfarande förblifva
statskyrka ; 2:o att de, som anse statskyrkan vara till sjelfva begreppet ett
oting, derföre nödvändigt vilja från h varand ra skilja begreppen samhälle
och gudstjenst, »i afgudisk dyrkan för personlighetens rätt upplösa de
ensamt fast bindande banden af en gemensam tro» o. s. v.; 3:o att
rationalismen — hvilket är en af förf. ofta och i starka uttryck upprepad
älsklingssats — har sin grund i »det menskliga högmodet.» I den form,
hvarunder dessa yrkanden nu hos förf. förekomma, stå de såsom
uttalanden af en hans individuela åsigt, hvilken har för sig sin
upphofs-mans varma öfvertygelse, men imot sig både historisk och psykologisk
erfarenhet.
C. v. B.
Den kritiska teologien och den kyrkliga tron i samtiden.
(Ett foredrag i tyska protestantföreaingen af prof. J. E. Bluntschli vid universitetet
i Heidelberg).
Under alla tider, när det religiösa och vetenskapliga lifvet ej varit
fullständigt bundet eller försänkt i dvala, har det gifvits partier, som
representerat skiljaktiga åsigter och riktningar och inbördes bekämpat
hvarandra. Inom den protestantiska kyrkan under 18:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
