Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Den kritiska teologien och den kyrkliga tron i samtiden. (Ett föredrag i tyska protestantföreningen af prof. J. E. Bluntschli vid universitetet i Heidelberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beln, liksom i de förkristna författarnes skrifter, var den gamla åsigten
om jorden och det fysiska universum den enda kända. Då nu denna
åsigt förstördes genom vetenskapen och ersattes med en ny, mera
storartad verldsåskådning, kunde denna vexling i åskådningssätten ej
blifva utan följder äfven ifråga om de religiösa föreställningarne om
Gud och menniskan. Naturvetenskapen öfvertygade sig vidare derom,
att i naturen samma verkningar alltid och öfverallt framgå ur samma
orsaker, och att naturlagarne herrska med oimotståndlig nödvändighet,
irån hvilken ej gifves ett enda undantag. Om således underverk äro
att fatta såsom tilldragelser i strid mot naturlagarne, så förklarade
naturvetenskapen underverk vara omöjliga. Äfven detta påstående
innebar en afgjord krigsförklaring mot den ortodoxa kyrkoläran.
Alla dessa inverkningar på teologien från de verldsliga
vetenskaperna lftto sig ej afvisas dermed, att man förklarade dem härröra från
en otillbörlig förmätenhet. Det var ingalunda en anda af frivol
lätt-sinnighet, som besjälade dessa vetenskaper, icke heller af fräckt hög-,
mod. Deras arbeten gåfvo intyg om en grundlig forsknings djupa
allvar och om en uppriktig åstundan att finna sanningen. Ville
teologien gälla såsom vetenskap, så måste hen ställa sig till efterrättelse
samma lagar för det logiska och kritiska tänkandet, som lågo till grund
för de öfriga vetenskaperna. Hon fick ej tillsluta ögon och Öron för
kritikens strängt följdriktiga bevis eller bestrida giltigheten af de
nödvändiga slutsatserna ur tankelagarne.
I mel lertid är det visserligen begripligt, att många allvarligt
sinnade kristna började befara, det denna kritiska riktning skulle
åstadkomma en rubbning och upplösning af den religiösa trons tillförsigt
och af det kyrkliga lifvets trygghet. Reformatorerna hade under
striden mot den romerska kyrkans tradition förnämligast åberopat sig på
den heliga skrifts oantastliga auktoritet. Var det ej fara värdt, att
kritikens angrepp på denna auktoritet skulle skaka sjelfva den
grundval, på hvilken den protestantiska kyrkan blifvit upprättad? — Om
vidare den historiska forskningen lät Jesu lefnadshistoria undergå en
kall och skarp granskning, om den betviflade eller .till och med
uppvisade såsom• ogrundadt mycket af det, man dittills allmänt betraktat
såsom fullt trovärdigt, om den böljade tala om blotta myter, der man
förut trott sig spåra gudomliga frälsningshandlingar, om den filosofiska
kritiken till och med afklädde Jesu person dess gudomliga majestät —
var ej detta att angripa sjelfva kärnan och hjertpunkten i den kristna
tron, och blef ej derigenom kristendomens historiska anseende
fullständigt brutet? — Lyssnade man slutligen till naturvetenskapens lärdomar,
läte man af henne sig intalas att förkasta hvaije berättelse om
underverk, såsom innebärande en naturvidrig orimlighet, gafs det endast en
stel, kall, viljelös, omedveten naturnödvändighet — måste ej då
men-niskans religiösa grundbehof, behofvet att vända sig till Gud för att
hos Honom söka tröst, styrka och hjelp, blifva utan. tillfredsställelse?
Måste ej framför allt bönen förefalla som en dårskap, en handling af
barnsligt oförstånd? Och var ej härmed all gudsdyrkan, all religion
en gång" för alla tillintetgjord?
Dessa betänkligheter äro i sjelfva verket betydelsefulla nog, och
man behöfver ingalunda antaga, att de härröra från någon ovanlig
ängslighet och klenmodighet, ännu mindre från inskränkthet och
bort-kommenhet på förståndets vägnar. De ligga tvärtom nära tillhands
äfven för den tänkande och opartiske iakttagaren och böra derföre ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
