Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän det pä allmänna värnepligten grundade åliggande, for
hvilket adeln* och frälsejorden åtnjöt alla sina stora privilegier, allenast
bestod i uppsättande vid inträffande krig af 400 ryttare i Sverige och
150 i Finland, lyckades likväl det mägtiga ståndet efterhand till största
delen afskudda sig äfven detsamma. Ty år 1747 medgafs, att
rust-tjensten finge ersättas genom bevillningsafgift i visst bestämdt kontant
penningebelopp för hvarje rusttjenstmark, hvilken afgift skulle utgå
så länge rustningen icke uppsattes. Men i samma mån, som det
nominella penningevärdet sjönk i förhållande till varuvärdet, minskades
denna bevillningsafgift samt uppgår nu till en obetydlighet Och som
aflöningen för befälet, hvilken statsverket bestod, numera är indragen,
samt truppen icke varit uppsatt sedan 1743, kan hela frälserustningen
betraktas såsom en försvunnen innättning.
På samma sätt har borgerskapet förfarit. Detsamma hade,
såsom ofvan är nämndt, redan tidigt i fred åtagit sig hälften så stor
roteringsskyldighet, som arméns rotehäll, mot skyldigheten att i krig
uppsätta dubblering. Men 1748 sattes städernas båtsmanshåll, med
undantag af Stockholms stads och läns (136 ordinarie rotar och lika
många dubbla af 892 ordinarie och 877 dubbla), på vakans mot en
kontant afgift, som då icke en gång fullt motsvarade den årliga
kostnaden, men som sedermera, i likhet med adelns bevillningsafgift, i
följd af det nominella pénningevärdets sjunkande i förhållande till
varuvärdet, fortgent minskades. När vargeringen 1810 afskaffades,
befriades äfven hela båtsmanshåUet, således äfven städernas, från
dubblering mot åtagande af förstärkningsmanskapet Detta innebar dock en
stor orättvisa i förhållande till arméns rotehällare, emedan
båtsmans-dubbleringen, såsom nedanföre skall visas, icke kunde sättas i
likställighet med vargeringen; rätteligen borde äfven rotehållarne blifvit befriade
från halfva bördan. Hvad beträffar städerna, skedde 1839 ytterligare
den förändring, att vakansafgiften förvandlades till en bevillningsafgift
enligt helt annan beräkningsgrund än förut och betydligt minskades,
samt att stadsjorden erhöll saipma privilegierade beskaffenhet, som
det ypperliga frälset. Enahanda reglering af vakansafgiften
genomfördes slutligen 1842 med Stockholms stad och länets städer. Äfven
städernas bevillningsafgift har numera nedsjunkit till en sådan
obetydlighet, att ’man kan antaga, att borgerskapets på den urgamla
värnepligten grundade åligganden likaledes alldeles försvunnit
Att presterskapet redan för tvenne århundraden sedan vetat befria
sig från nämnde åliggande, är ofvan omnämndt
Under det således krono- och skattejorden samt dess innehafvare
städse med stränghet blifvit tillhållne att uppfylla sin roterings- och
rustning8skyldighet samt vid flera tillfällen till och med mot lag
blifvit pålagde ytterligare bördor, hafva frälsejorden, städerna ocK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
