Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur samhällsidealernas historia. Morus. Campanella. Af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utom hvad vi nu ur Utopia anfört, finnes äfven ett kapitel om
den utrikes politiken, i hvilket, temligen i enlighet med Englands
system, anbefalles att sällan föra krig, och, då sådant måste ske, föra
det mera med penningar än med trupper, att tillställa och underblåsa
oenighet mellan folken, skaffa sig bundsförvandter, och, under
hvaije-handa förevändningar, tvärt inkräkta de svagare rikena. Dock finnas
vissa follpättsliga grundsatser framhållna: vapenstillestånd iakttages på
det samvetsgrannastel), det fiendtliga området blir ej ändamålslöst
för-härjadt o. 8 v.
Raphael Hythlodæus slutar nu sin beskrifning med att fråga, hvad
som val kan vara lyckligare än tillståndet i Utopia, der ingen behöfver
lefva i oro för morgondagen, och Morus anmärker härtill, att, ehuru
mycket af det beskrifna ej öfverensstämde med hans åsigter, han dock
funne mycket önskvärdt, — likväl, tillägger han misströstande, mera
att önska, än att hoppas.
Morus har visserligen i Utopia lånat mycket från Plato; men hans
uppfattning är dock i mycket modern. Så t. ex. i fråga om
upphäf-vandet af alla ståndsföreträden och om religionsfrihet. En olikhet
ligger äfven deri att Morus bibehåller familjen, oaktadt han förordar
egendomsgemensamhet Genom detta uppträdande mot adels- och
prest-förtryck, mot trosförfölj eiser, samt genom sin likasom i förbigående
framkastade fordran att presterne skola vädjas af församlingen,’visar
sig Morus som en siare. Egendomligt är ock, att en så högt uppsatt
man under en sådan tid kunde, om äfven i en fabelaktig dikt,
förkunna något dylikt Säkert är, att hans blick hade trängt djupt in i
tidens missförhållanden. Felen i hans stat äro derimot, äfven de, i
ögonen fallande. Såsom de förnämsta anmärka vi slafveriets tillvaro
och egendomsgemen8amheten, äfvensom att i allmänhet individens rätt
gentimot staten är för litet tillgodosedd.
Angående den saken, huruvida ej någon motsägelse finnes mellan
den teoretiska åsigt om religiös tolerans och alla religioners värde,
som i Utopia är framställd, och den lära Morus i sitt eget lif följde,
råder någon olikhet i uppfattningen. Hallam, som i sin inledning till den
europeiska litteraturen egnar Morus en sida, anser en sådan motsägelse
förefinnas, samt tillägger att sådana förändringar äro vanliga i alla
öfvergångsperioder. Mackintosh antyder, att det var åsynen af
pro-* testantismens förirringar, sådana de inom vederdöparesekten bland
annat framträdde, som bidrog att närmare binda Morus vid den
katolska läran och förklara kättarne krig. Mori biograf i Tyskland,
Rudhart, söker förmedla klyftan och utjemna förhållandet mellan dessa
’) lnitas cum hostibus inducias tam sancte observant, ut ne lacessiti qnidem violent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
