Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkvandringar i nutiden. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvandrare, deraf till utlandet: till Algeriet:
År 1861......................... 8,752. 6,334 2,418.
• 1862 ......................... 6,800. –––––––– ––––––
» 1863 ......................... 5,771. 4285. 1,486.
Man ser häraf, att den franska utvandringen från år till år gått nedåt
eller belupit sig till ungefår 1 utvandrare på 620 invånare. Väl torde detta
till någon del kunna ha sin orsak i en stigande materiel välmåga, men
hufvudskälet är dock en medfödd obenägenhet för kolonisation och
följaktligen äfven för utvandring. Ingen fransman lemnar gerna utan
yttersta nödtvång »la belle France», och hvar han än sedermera slår.
upp sina bopålar, i Kanadas vilda urskogar eller i Petersburgs
guld-skimrande salar, så längtar han tillbaka, bevekt kanske ej så mycket
af oegennyttig, klart medveten fosterlandskärlek, som fastmera af ett
slags naturlig drift att framlefva sitt lif och dö bland dem, med hvilka
han har så mycket gemensamt: härkomst, språk, historiska minnen,
seder, fädernesland. I motsats mot * engelsmannen har fransmannen
svårt ätt hvarhelst i verlden finna ett nytt fädernesland. Han böjer
sig lika lätt under en »faderlig» centralisations spira som britten
frivilligt tager på sig de hvarje selv-governmcnt åtföljande ansvarsfulla
pligtema. Utvandrarens svåra försakelser och ett nybildadt samhälles
ännu outvecklade statsformer, der dessutom enhvar är hänvisad till
sig sjelf, till sin egen kraft och medborgerliga dygd, locka honom föga.
Kändt är också, att fransmannen i allmänhet är god hushållare; det
äfventyrliga och med ekonomisk risk förenade uti förändringen af
boningsort anslår således icke någon sympatetisk sträng i hans lynne,
såsom fallet är med den spekulerande engelsmannen. Kolonisationen af
Algier har derföre också i alla afseenden misslyckats. Efter förloppet
af 37 år funnos i Algier, med dess ytinnehåll af 8,556 qvadratmil, blott
219,090 europeer, af hvilka 122,119 fransmän, de öfriga till större
delen spaniorer. Kolonien har kostat moderlandet tre milliarder francs
och 150,000 soldater, som mest aflidit i sjukdomar; endast 4,000 ha
stupat i krig. Huru annorlunda beskaffad är ej derimot den tafla,
som erbjudes oss i Englands nyaste koloni, Australien! År 1850 steg
den invandrade befolkningen i densamma blott till 517,908 menniskor
och femton år senare (1865) allaredan till 1,599,580.
Det har öfverhufvud taget varit den anglosachiska racen förbehållet
att praktiskt utveckla hvad tyskame förmodligen djupsinnigt skulle
benämna »utvandringens idé» till densammas nuvarande ståndpunkt.
Denna härdade, företagsamma anglosachsiska folkstam är det ju, som
gifvit första upprinnelsen till just den nation, hvilken nu upplåter sitt
välsignade lands portar för millioner medmenniskor, de der funnit eller
åtminstone trott sig finna det vara omöjligt att längre uthärda i
Europas gamla förhållanden. Man skulle, då man följer den europeiska ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
