Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Folkvandringar i nutiden. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förtrycket, icke heller någon utvandring rum. Slaverna äro nu
en gång, åtminstone i detta afseende, icke ett framtidsfolk; derest de
icke måhända, panslavistiskt djerft, drömma om en splitterny, specifikt
slavisk kultur, som någon gång i tiden skall inympas på de
vester-ländska folken. — Den race eller folkstam bland de civiliserade
nationerna, som följer dernäst, är de romanska folken.
2) De så kallade romanska folkens höga kulturmission är
ovedersäglig — men den synes hafva varit af högre betydelse för den
förflutna tiden än för framtiden. Vi hafva mycket att lära af dessa folk
och af hvad de praktiskt uträttat, tänkt och diktat — ja, den romanska
kulturperioden utgör utan tvifvel en af historiens skönaste
glanspunkter; den faller inom den europeiska odlingens blomstrande
ynglingaålder. Men tiden har gått framåt. Germanens koleriska temperament
har tagit försteget framom romanens sanguiniska. Vi lefva icke i
fantasiens, vi lefva i arbetets tidehvarf. Individualitetsbegreppet, nästan
obekant hos slaverna och i vida mindre grad utveckladt hos de
romanska folkslagen än hos de så kallade germanska, är den rådande
driffjedem i vår tids kulturutveckling. Det är tillika ett egendomligt
faktum, att det företrädesvis är sjöfarande nationer, som skatta till
utvandrareströmmen. Det lilla, men såsom sjöfartsidkande nation
framstående norska folket lemnar härpå ett talande bevis. Vi tro val icke,
att det är det ännu ej igengrodda vikingalynnet, som föranleder den
stora emigrationen från Norge, men det vore orätt att förneka denna
under fordna tider så betydelsefulla nationalegenskap all vigt i
förevarande falL Huru nu än härmed må förhålla sig, säkert är, att de
sydeuropeiska folken i allmänhet visat en vida mindre benägenhet för
emigration än de medel- och nordeuropeiska. Vid en befolkning af
4,351,519 menniskor (år 1863) steg utvandringen från Portugal under
de 11 åren från 1855 till 1865 till 81,324, hvaraf 70,978 till Brasilien,
hvilket land dock i det närmaste kan anses såsom en dotterstat af
Portugal. — Emigrationen från Spanien steg år 1861 till 24,351,
hvaraf 10,100 spriddes i Europa (hufvudsakligen Frankrike) och 8,888
gingo till Cuba, medan endast 198 kommo på Förenta Staterna. Vid
denna tidpunkt räknade Spanien 15,673,481 innevånare. Det kom således
årligen i Portugal ungefar 1 utvandrare på 560 personer och i Spanien
1 på 630. Lika låga siffror företer Frankrike. Emigrationen från
detta land gestaltar sig sålunda:
Utvandrare, deraf till utlandet: till Algeriet:
Är 1856........................ 17,997. 9,433. 8£64.
*> 1857........................ 18,809. 10,817. 7,992.
» 1858........................ 13,813. 9,004. 4,809.
» 1859 ......................... 9,164. 6,786. 2,378.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
