Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska akademien och svenska språket. Af —r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverallt förspöijes en längtan, en ot&lighet, att svenska akademien
snart må infria sin skuld, sina löften, och allmänheten har både skäl
till ot&lighet och rätt att fordra, att den kommande ordboken blifver
ett verk af sant och varaktigt värde. Detta samfund är icke ett
en-skildt vittert sällskap, utan en öfver åttatioårig statsinstitution, som
ända från stiftelsen haft icke så obetydligt anslag af allmänna medel.
För 30 eller 20, t. o. m. for 10 år sedan hade akademien kunnat for
en ordbok beräkna den mildhet i omdöme, det öfverseende, hvarom
hon flere gånger på förhand gjort anspråk. Efter detta eger hon att
vänta rättvisa och billighet, men troligen icke öfverseende med allt
för stora brister. »Fordringarne på språkforskarnes kunskaper äro
mångdubblade», yttrade friherre von Beskow redan 1856 med anledning
af svenska akademiens ordboksarbete, och man kan tryggt påstå, att
de sedan dess ytterligare ganska betydligt stegrats. 1859 inrättades
vid våra universitet lärostolar för de nordiska språken, och på de få
år, som sedan dess förflutit, har detta studium g*ort de mest glädjande
framsteg och redan burit vackra frukter, som af allmänheten mottagits
med lifligt intresse och väckt stora förhoppningar för framtiden. Hvad
som nu i främsta rummet erfordras, är en ordbok, i hvilken de genom
språkforskningen redan vunna resultaten äro tillämpade och gjorda
tillgängliga för allmänheten, hvilkens blickar nu mer än någonsin synes
vara riktade på modersmålet Om också von Beskows yttrande 1856,
att »alltifrån ordböckers första uppkomst har en svårare tid icke
gifvits för deras författande än den närvarande» är obestridligt så är
det lika sant att behofvet af en svensk ordbok aldrig varit större och
kännbarare än i vår tid, och detta senare skäl bör vara starkt nog
att förmå akademien, att icke under förevändning af språkets ständiga
tillväxt ef d. ännu längre dröja. I följd af sin natur kan, bör och
måste språket ständigt tillväxa och vinna stadga, och en ordbok kan
således aldrig blifva fullkomlig, men hon kan blifva för sin tid god
och hon kan blifva en anledning till och en grundval för uppförandet
af ännu mer fulländade verk. Lika obetingadt som vi instämma i det
på ett stalle fällda yttrandet, att »utgifvandet af en ordbok för ett
språk, som ännu är under skapelse och bildning, samt behöfver och
erhåller snart sagdt daglig tillväxt, fordrar en fördubblad omtanka och
varsamhet», och dela förhoppningen att den förlust i tid, som genom
det långa dröjsmålet uppkommit, skall lemna »en gifven vinst i
arbetets rikedom, användbarhet och fulländning», lika ogrundad finna vi
den vid några tillfallen uttalade fruktan, att genom en för tidigt
ut-gifven ordbok i förväg lägga band på språkets utveckling och hämma
dess tillväxt. Icke häller i akademiens anspråk på att genom sin
ordbok »regelbinda» språket torde ligga någon fara. Äro reglerna goda,
så önskar väl hvar och en att ställa dem sig till efterrättelse; äro de det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
