Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska akademien och svenska språket. Af —r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att trogen borde enligt samma grundsats skrifras trägen (s. 97), och
ovissheten om man bör skrifra håtta »af det isländska hattda, eller
holla af det lika isländska holdnu, i talesättet med hetta oc holdnu,
hel och hållen» (s. 94), äro icke bland det minst bevisande för detta
arbetes beskaffenhet. Akademien ansåg 1837 denna skrift vara lämpad
sä väl att besvara Åtskilliga anmärkningar, som blifrit gjorda vid den
förut nämnda aihandlingen om svenska stafsättet, »som att i allmänhet
bestämma gränsorna och den rätta tillämpningen af Brukets och
Härledningens icke sällan stridiga stafningsprinciper», samt fann skriften
»utmärkt ej mindre genom tankames redbarhet, än genom den
författaren egna förtjenst af klarhet och behaglighet i abstrakta ämnens
behandling». Man påminne sig härvid, att den moderna jämförande
språkforskningen redan var i full gäng, då akademien ansåg sig med
detta arbetes utgifning böra lemna ett bidrag till uppfyllelsen af hvad
den höge stiftaren ansåg såsom en följd af det verk, han grundade:
»Svenska språkets (och språkforskningens?) namnkunnighet i fremmande
länder»;. Rasks, Bopps och Grimms epokgörande forskningar hade då
redan åstadkommit en hvälfning i språkvetenskapen. Redan 1818 hade
den förstnämnde på svenska utgifrit sin Anvisning tiU Isländskan
eller Nordiska Fomspråket, och äfren inom vårt land var redan vid
den tiden en grundlig språkforskning böljad. Det var orätt gjordt af
svenska akademien, hvilken lika litet bort vara i okunnighet om
nyssnämnda förhållanden, som att Leopold aldrig trängt djupt i
språkforskningen, och ju dess utom både hade tillfälle att granska och
förbättra hans verk och skyldighet att bära ansvaret för detsamma, det
var orätt af akademiens då varande ledamöter att utsätta samfundet
och författaren, hvilkens förtjenster akademien så ofta framhållit, för
samtidens och efterveridens löje. Leopolds literära rykte hade
tillräckligt många svaga sidor förut.
Den tredje uppsatsen finnes i 39:e delen och har till titel: »Ljus
och Irrsken i Språkets Verld». Man behöfrer icke veta mer, än
att författaren är J. E. Rydqvist, för att vara öfrertygad om, att den
är af helt annat värde än de båda förut omtalade. Men så lärorik
denna lilla afhandling (på omkring 50 sidor) än är, torde hennes
författare dermed mindre åsyftat att lemna ett förarbete till svenska
akademiens ordbok eller språklära än att, likasom i Den historiska
språkforskningen, skingra en hop villfarelser hos den utanför
språkforskningen stående allmänheten. Men denna uppsats är likväl den enda
af språkvetenskapligt värde i alla de hittills utgifna 49 delarne af
akademiens handlingar.
Men 1836 utkom Svensk Språklära utgifven af Svenska
Akademien, som hufrudsakligen lär vara utarbetad ai Enberg och
onekligen haft ett ganska stort inflytande på språkets regelbindande, ehuru
icke på dess vetenskapliga utveckling. Detta arbete vittnar visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
