Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 1. Af Carl von Bergen. La révolution religieuse au dix-neuvième siècle par F. Huet. (Paris 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildningsanstalter; inplantandet af en blind dogmtro blef följaktligen
vid undervisningen det angelägnaste; barnen af det århundrade, som
varit* Humboldts och Kants, skulle af sina presterliga lärare vänjas
vid legendernas mirakelverld Och medeltidsskolastikens tankegång *)•
Väsentliga hinder lade sig imellertid snart i vägen för »renlärighetens»
tillämnade allenastyrelse inom skolan. Ett bland de vigtigaste var
Ricabolis kraftfulla uppträdande för undervisningens ställande på
verldslig grund och kyrkans skiljande från staten. Fasthållande såsom
en grundtanke i sitt ministerprogram Cavours sats: »Fri kyrka i fri
stat», har han sammanfattat sina hithörande yrkanden i ett yttrande,
som kan anses såsom ett allmängiltigt uttryck för det liberala Italiens
önskningsmål ifråga om de kyrkliga förhållandenas ombildning:
»Kyrkans skiljande från staten», heter det i den ministeriella
broschyren: Svar på aUa de anmärkningar, som blifvit framställda
mot lagen om kyrkans frihet, »är en hyllning åt friheten såsom
grundsats, på samma gång som en borgen för dess förverkligande. Den
borgerliga lagen kan ej intränga i själslifvets helgedom. Inom det
religiösa området må hvarje medborgare fritt följa sin öfvertygelse;
han må, om han så vill, bilda associationer, vare sig de benämnas
konsistorier eller synoder, synagoger eller kloster. Hvarföre skulle
man hindra honom i en verksamhet, som endast angår hans eget
samvete, forutsatt att han ej kränker andras rätt eller de lagar, som
gälla for hela menskligheten? Lagen kan ej, utan att öfvergå till
despotism, förhindra en i och för sig oskadlig handling under
förevändning att den icke öfverensstämmer med en viss troslära; icke
heller bör någon medborgare kunna af lagen tvingas att handla så
eller så, derföre att så föreskrifves af den religiösa bekännelse, som
omfattas af majoriteten. — — — Ingen juridisk lagstiftning är af
nöden ifråga om den enskildes personliga förhållande till Gud.
Derföre äro alla de band och tvångsreglor, hvilka staten påtrugar
religionen, ett våldförande af menniskans heligaste rättighet.»
Frågan om det nationellas, det folkligas rätta ställning till kyrkan
och hennes välförstådda intressen har på senare tid af lätt begripliga
skäl börjat tillvinna sig en allt större uppmärksamhet. I vårt
tide-hvarfs politiska medvetande, taget såsom ett helt, har en ny idé —
nationalitetsidén — fått ett afgörande insteg. Ju kraftigare nationens
andliga lif pulserar, desto tidigare inträder för densamma den sjelf- 1
1) 1 Italien, likasom i åtskilliga protestantiska lander, står presterskapets bildning i
allmänhet djnpt under medelmåttan. En framstående katolsk författare, abbé Kosmim,
har i en märklig skrift Delle cinque piatjhe della tanta chieta, utkommen under Pius 1X:8
första regeringsår, betecknat denna presternas låga bildningsståndpunkt aom ett af
kyrkans fem sårj hvilka slutligen skulle komma henne att förblöda. Han och de med honom
liktänkande påyrka en genomgripande reform af kyrkan på församlingslifvets grundval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
