Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Om forskningar för Sveriges äldre konsthistoria. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf. har i fråga om renaissancen först tagit uppmärksamheten i
anspråk för de arkivaliska forskningarna, emedan han anser dem af
större vigt för detta än för något annat skifte af vår konsthistoria.
Men det säger sig sjelf, att undersökningen af konstföremålen likaledes
är i hög grad angelägen, innan man kan bilda sig en någorlunda klar
föreställning om de konstnärliga sträfvandena och de vunna resultaten.
För detta ändamål måste de gustavianska slotten noggrant
genomforskas och planläggas, och alla möjligen qvarvarande ornamentala
enskildheter aftecknas. Att detta företag skall bli i hög grad intressant
och gifvande, kan man sluta till af de få afbildningar vi äga från vår
renaissance’s konstverk, t. ex. Kalmar slotts brunnsöfverbyggnad, ett
verkligt mästerstycke af Dominicus Paar, kung Johans byggmästare
derstädes (inkallad 1572 + i Kalmar 1602 eller 1603). Särskildt böra
plastiska och målade prydnader i det inre uppsökas och granskas: ty
på detta område skola säkerligen betydliga upptäckter kunna göras,
helst när man vet, huru många »löfsnidare», »bildsnidare», »flamske
väfvare» och målare Gustaf och hans söner sysselsatte. Tyvärr har
Stockholms slotts brand omintetgjort de förnämsta och vackraste
prof-ven på hvad svenska renaissancen kunde åstadkomma; men så mycket
mera böra derför ansträngningarna riktas åt andra håll, förnämligast
Vadstena, Kalmar och Uppsala slott Utom den ornamentala plastiken
och måleriet återstår föga eller intet att studera i verldslig konst, om
vi undantaga de gamla konterfejen. Att kritik och noggrann
undersökning här företrädesvis äro af nöden, kan hvar och en inse, som
känner, med hvilket lättsinne man för knappt mer än ett par årtionden
sedan döpte porträtt, utan afseende på gamla åteckningar, kostymer
och målnings8ätt. Ända till Gustaf Adolfs tid torde de verkligt äkta
porträtten vara jemnförelsevis ganska iå. Och att bestämma mästarne
till dem eller rättare knyta de flere kända namnen till qvarvarande
målningar, blir säkerligen ett af de svåraste hvärf den kommande
konsthistorien får att fylla.
Naturligtvis kunde medeltidens uteslutande kyrkliga konst ej
spårlöst och på en gång försvinna, fast hon, såsom vi ofvan nämnt, trädde
i skuggan i följd af de förändrade förhållandena. Reformatorernes
och deras efterföljares strängt ikonoklastiska riktning mildrades med
tidens lopp; och så kunde ånyo måleriet få tillfälle att pryda
kyrkornas hvalf med bibliska föreställningar, hvilka, trots det märkbara
inflytandet af renaissancens lifskraftige ande, likväl bibehållit mycket af
sina katolska föregångare. Den ofvan nämnde forskaren Mandelgren
har, efter hvad författaren känner, betydliga samlingar af teckningar
öfver denna tids takmålningar, och det af ganska intressant art.
Mycket återstår dock äfven här att göra. Helgonbildsnidandet var den
enda gren af kyrklig konst, för hvilken reformationens väsen satte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
