Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Om forskningar för Sveriges äldre konsthistoria. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i Sverige 1669—76, 83—87), såsom bevis på hvad man redan ganska
tidigt kunde här utföra; och en del otvivelaktigt inhemska predikstolar,
altarprydnader o. dyl. gifva i sin art dessa stöder ej efter. Huru vidt
skulpturens utöfning under detta århundrade spriddes, och hvilka
mästare till och med i en liten småstad kunde utbilda sig, bevisar exemplet
af Jan Andersson Silfverling i Vadstena (t 1693), hvars redan af
Hammarsköld berömda epitaf öfver Jörgen Claus i Vadstena
klosterkyrka nyligen i afbildning utgifvits1). Alla mer betydande arbeten af
denna art förtjena således att undersökas, och i sammanhang härmed
skall den biografiskt-arkivaliska forskningen fortgå. Först derigenom
skall det bli möjligt att utreda skulpturens ställning under drottning
Kristina och hennes efterträdare ända till frihetstidens början, då en
något starkare dager faller öfver detta område. Och först då skola
namn, sådana som Johan Wendel Stamm (1643—66), Jost Schutz
(1641—70), Kaspar Schröder (1692—1710 t) och andra få sin rätta
betydelse.
1 följd af egendomliga förhållanden är en särskild gren af
skulptur, nämligen medaljgravyren, undantagen från det allmänna mörker
som hvilar öfver vår bildhuggarkonsts historia under detta tidskifte.
Mynten och medaljerna ha länge varit föremål för våra numismatikers
granskning och beskrifning; och denna omständighet har konsthistorien
att tacka för det rika och fullhaltiga material, som för detta fack står
henne till buds, och hvilket endast fordrar bearbetning och sofring,
äfvensom någon fulländning i den biografiska delen2). Namnen
Karlsten, Meybusch, Parise, Faltz lysa här med eget ljus, och flere andra
stå dem ganska nära (Rethe, Breuer). En från estetisk och
konsthistorisk ståndpunkt företagen granskning af våra medaljer från denna
tid blir således ett jemnförelsevis lätt arbete, liksom det, i betraktande
af deras förträfflighet, blir ett gifvande och intressant.
- Måleriet under sjutonde århundradet åter kan ej sägas vara
synnerligen noggrant kändt. Några namn utom Ehrenstrahl och några
merendels oriktiga eller ofullständiga data, se der allt Men i hvilket
sammanhang till hvarandra konstnärerne stå, hvad inflytande de tyska
och holländska, senare den franska, sist den italienska skolan öfvade
på vår målarekonst, och hvilken riktning denna öfverhufvud tog under
dessa förändringar, detta är saker som ännu kunna anses fullkomligt
obekanta. Närvarande författare har visserligen lyckats ur
handlingarne sammanställa flere nya namn för det äldsta tyska skedet (till
1650 vid pass), såsom Cornelius Arendtson (förekommer 1611—33),
’) I Mandelgrens Samlingar, h. 2. (1868).
3) Bland de bekanta omfattande nnmismatiska verk vi äga intager, nr konsthistorisk
synpunkt, riksantiqvarien Hildebrands Minnespenningar (Sthm 1860) förnämsta rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
