Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Panslavismen. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ø
Panslayismen.
I vårt östra grannland, czarriket, gäller såsom en temligen allmän
trosartikel, för hvilken isynnerhet dess periodiska press gör
propaganda, att det vestra Europas kultursol lutar mot sin nedgång och att
ett nytt civilisationsljus skall uppgå från Ryssland. Detta nya uppslag
i den bildade verldens utvecklingshistoria har visserligen ännu icke på
något sätt häfdat sig såsom ett ljusfenomen af så hög ordning som
man älskar tro i Petersburg och Moskwa, men det kan icke förnekas,
att en sådan tro och förhoppningar i denna riktning förefinnas i
Ryssland, om ock måhända sjelfva massan af ryska folket ännu är ganska
omedveten af denna sin oktrojerade kulturmission. Dessa
framtids-vyer ha numera antagit en ganska tydligt utpräglad form i den så
kallade panslavismen, eller sträfvandet att till en enda nation, till och
med en enda politisk stat, sammansinälta alla i Europa spridda folk
af slavisk härkomst.
Grenom det politiska lifvets i Europa brokiga virrvarr går, trots
alla skenhart oregelbundna kastningar och invecklade kombinationer,
dock i våra dagar en lédande tråd, en verkligt medveten grundsats;
och denna är: nationalitetsprincipen. Denna grundsats har en så
mycket större betydelse i det praktiska lifvet, som den kommit till
fullkomligt klart medvetande inom folken och derföre äfven blifvit en
faktor af högsta vigt i alla nutidens politiska förhandlingar. En
annan företeelse, jemväl betecknande för vår tid, är sträfvandet att
alle–städes inom det offentliga lifvet bereda insteg åt demokratiska
statsformer. Men om detta sistnämnda sträfvande kan, tyvärr, icke sägas
att det ännu vunnit synnerligen stora synliga segrar i Europa, ehuru
dock allaredan demokratiska tänkesätt torde bilda grundvalen for de
flesta tänkande menniskors öfvertygelse angående rätta beskaffenheten
af de former, i hvilka våra dagars samhällslif borde få sitt uttryck.
En tafla af högre lifaktighet erbjuda derimot, såsom sagdt, de
nationella sträfvandena. Italiens förening, ungrarnes fredligt segerrika
framsteg i detta syfte, Danmarks, eller riktigare nord-slesvigames,
fasta, ehuru passiva motstånd mot den preussiska öfvermagten, Polens
kamp, den fallne riddarens mot de glupska ryska gamarae — se der
talande exempel på att folken, såsom sådana, otvifvelaktigt vilja vara
sig sjelfva. Men dessa vår tids så djupt betydelsefulla sträfvanden
inom statslifvets område hafva erhållit några all naturlig rätt hånande
utväxter, hvilkas bedröfligt motbjudande karakter ingen våra dagars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
