Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Panslavismen. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt att afsigten är att ryssificera dem. Få se om icke turen med
förryskningen också en gång skall komma till vårt fordna brödraland
Finland, hvars befolkning dock omöjligt kan kallas slavisk. Yi hoppas
imellertid att denna katastrof fördröjes i det längsta.
Blickar läsaren nu tillbaka på hvad vi ofvanföre sagt, så skall
han möjligen framkasta den frågan: »hotas då den europeiska verlden
och dess frihet af Ryssland och innebär detta hot någon farla?»
Det kan icke höra till vår uppgift att här söka besvara den
senare delen af denna fråga. Hvad derimot frågans första del vidkom-’
mer, torde hvar och en, som något blickat in i förhållandena, obetingadt
medgifva, att Ryssland, trots sina skenfagra fredsförsäkringar, »lurar på
rof.» Yi behöfva icke gå så långt tillbaka i tiden som till czar Peter den
förstes mytiska »testamente» för att inse halten af den ryska politikens
tro och sträfvanden. De romerska skriftställame i tiden ha talat om en
»fides punica»j om med rätt eller orätt lemna vi derhän; men att en
»russica fides» i denna stund upprör hela Europas orient, tro vi oss
genom föregående korta framställning af de moderna ryska sträfvandena
ha ådagalagt. Yi hoppas också att de slaviska folk, som ha den lyckan
att ännu icke subordinera under Ryssland, ihågkommande Polens öde,
icke glömma den gamla satsen: Timeo Danaos et dona ferentes, utan
manligt och värdigt sin egen historiska bestämmelse arbeta på sin
utveckling med egna krafter, tillvinnande sig sålunda hela den bildade
verldens aktning.
Hon är sorglig, den tafla vi upprullat för läsarens blick, men hon
är sann, för några af de invid Rysslands vida gränser boende
folk-stammame till och med af en hotfullt sann natur.
Väl visar oss vårt slägtes historia sällan bilden af en på fredlig
väg vunnen sammansmältning af beslägtade nationaliteter, men kanske
denna historiska lärdom just borde vara för oss ett varnande tecken,
att aldrig på våldsamt sätt söka vinna ett sådant vänskapens mål.
Äfven bröder kunna ju vilja lefva åtskilda, ehuru i all vänskap med
hvarandra. Måhända undvikes också då allrabäst den historiska
uppfyllelsen af myten om Kain och Abel. Det moderna Tyskland, som
dock befinner sig på en vida högre ståndpunkt af bildning, än någon
slavisk stam, ger verlden ett sorgligt bevis på sanningen af denna sats.
Annorlunda är det, då folken frivilligt närma sig hvarandra, då
de, ehuru under seklers lopp i fejd mot hvarandra, slutligen inse det
tomma och omotiverade i sitt brödrahat och frimodigt framräcka
handen ej blott till frid och försoning, utan till stadgandet af en för
dem gemensam odling. Då försiggår äfven sammansmältningen i yttre
måtto en gång på fullkomligt fredlig väg och ingendera partens rätt,
såsom folk betraktadt, blir kränkt. Man skulle i detta afseende kunna
uppdraga en jemförande öfversigt mellan de så kallade panslavistiska
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
