Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Anmälningar - Omdöme Om konung Carl den tolfte. Utdrag af ett outgifvet manuskript af framlidne riksrådet Anders Johan von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålls gåfvan i deras tahl och omdömen och torde sahl. Statsecret.
Roseu-adler, hvilken sammanfattat Konungens epitaphium, hafva varit smittad af
lika tro, då han det samma slutar med dessa orden in magni Gustavi fata
festinavit; sed funus inatat; cetera post er is. Mycket öktes denna misstanka
derigenom, at hofvet icke tog i akt en viss anständighet vid detta
dödsfallet, at dess bearbetande gick derhän at förringa sahl. K:s regering, at
straffa dess favoriter, fastän som de voro Hollstenare låg derundeV en
annan hembligare afsigt förborgad: at försvara prester, som uppenbarligen
å predikostohlen tadlade Konungen och sade, at han fallit icke för våra
synder utan för sina egna synder. De som villia hafva en liflig afmålning
på den tiden, kunna finna den igen uti memoires de Sullu på de
ändringar och föreställningar vid hofvet straxt efter Henric den lV:s död.
För-öfrigit om Konungen efter alt utseende var ledsen vid at lefva, måste
man tillika bekiänna at man i landet var ledsen vid honom. Hans sista
regements tid var en plågsam tid och på hans krigslystnad ingen ända.
Intet ungt raskt folk var mehra öfrigit och man hade åthskilliga konster
at draga penningar ifrån undersåterne uti konungens kassor. Under en
sådan allmän förtviflan och allmänt missnöje kunde den nya regeringen
obehindrat erhålla sitt syftemåhl och tycktes för menigheten all olikhet
ifrån C. den tolftes regering, all nyhet vara säkra förebåd till bättre tider.
Dess utom var de förnämsta anförare kiöpte med de penningar, som till
armeens underhåll och betalning voro samblade, för hvilka penningar
ingen räkning torde vara någonsin äskat eller gjordt. Jag sluter denna
berättelsen, som torde elliest blifva för vidlyftig, med en betracktelse
hvilken tjenar till bevis, af hvad i början anfördt blifvit om högst sahl. K:s
ömkeliga krigssätt, at ehuru officerarne blifvit likasom i aderton åhrs krig
upammade, förde de sig dock efter K:s död så slätt, som hade de aldrig
hört tahlas om krig och fiender, intet mod, intet förstånd. Deremot
lem-nåde G. Adolph efter sig generaler som liknade mästaren, som förde krig
par honneur och principe och icke af fruktan och tvång. Denna
betrack-teisen finner jag så mycket uödigare, som den visar at en Konung måste
kunna tänka vähl sjelf, om han vill skapa godt tänkesätt hos sina
under-såtare. Jag har ock aldrig uti mina samtahl med deras nu regerande
maj:ter trodt böra beskrifva denna Konungen såsom en nyttig Konung
och en rätt hiälte, hvilket dock flere giordt; men mina skiähl hafva varit
dehls at påminna öfverhets personer at då deras stånd sätter dem utom
all tadel och allt ansvar medan de lefva, så stå de efter deras död under
lika fri om icke friare dom än andra menniskior; dehls at betaga
konungar den lusten at härma Carl den XII i sina stora fehl äfven uti krigs-
handtverket, hvilket de mesta kunde falla på, emedan det är det minst
konstiga och värdigt allenast för underofficerare, som jag och fruktar före
at som Romaner skiämma bort fruntimmer och Quintus Curtius, en annan
art af Roman skiämt Carl den XII så lärer denna Konungs historia
skiämma många stora herrar och göra deras undersåtare olyckeliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
