Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplagor med skilda mellanrum, utan att det lif, som i tidens böljan
väcktes, begåfvades med förmåga att ständigt framgå till allt större
fulländning i kraft och skönhet — Det är denna åsigt vi kalla
Darwinismen.
Den engelske naturforskaren Charles Darwin föddes år 1808 och
deltog vid 24 års ålder i den jordomsegling på skeppet Beagle, som
åren 1832—37 företrädesvis undersökte Syd-Amerikas kallare delar.
Under denna vidsträckta resa, som Darwin sjelf på ett så hänförande
sätt skildrat, iakttog han, att ju mera han framskred från söder mot norr
i Södra Amerika, desto flera sinsimellan likartade naturalster efterträda
och ersätta hvarandra, att floran och faunan på närliggande ögrupper
visa, jemte en viss egendomlighet, ett obestridligt slägttycke med
kontinentens, och att de rester efter utdöda djur, som man der uppgräfde,
på det närmaste erinrade om ännu lefvande former. Tjugu år äf den
mest ihärdiga och omfattande forskning använde Darwin derefter på
att vidare begrunda och ransaka frågan om orsaken till dessa
företeelser; sitt lärda namn gjorde han ännu mera berömdt genom flera
vigtiga och epokgörande arbeten,, såsom det öfver koralldjurens
lef-nadssätt och arbeten i Oceanens sjunkande överld, den stora
monografien öfver Cirrhipodema, djurrikets urväsen hardt när, och
flerfal-diga afhandlingar af zoologiskt, botaniskt och geologiskt innehåll; men
framför allt egnade han sig åt direkta försök på våra husdjur och
kulturväxter samt åt att förvärfva en den oerhördaste beläsenhet i allt
hvad som rörande dessa vigtiga frågor blifvit annorstädes utrönt och
bekantgjordt. Men resultaten af sin omfattande erfarenhet
offentliggjorde han ej förr än 1858, då den bekante resanden Alfred Wallace
till honom insände sina iakttagelser om de organiska varelsernas
uppkomst med önskan att lemna dem till Lyell för att offentliggöras. Då
utkom Darwins arbete: On the origin of species, snart åtföljdt af
andra, nämligen om Orchideernas befruktning, om växternas dichogami
samt nu senast: On Animals and plants under domestication.
Men det är blott i sagan som Minerva fullbildad framspringer ur
Jupiters hufvud. Darwin har haft sina föregångare, och den lära han
utvecklat har af forskare före honom blifvit åtminstone antydd. Linné,
som icke hade någon aning om, att geologerna Snart skulle ådagalägga,
att en tid varit, som efter hvarandra sett skjljaktiga växt- och djurverldar
existera, ansåg, att de lefvande arterna redan vid skapelsens morgon
framträdt under sina nuvarande former; och det var först Lamarck,
som, ehuru de geologiska fynden och åsigterna då ej voro de samma som
nu, grundläde den s. k. »descendensteorien» hvarmed förstås åsigten, att
den organiska verlden hvarken varit eller är oföränderlig, utan tvärtom
under oerhörda tidrymder utbildats från en enkel början till sin nuvarande
storhet. Som orsaker härtill angaf Lamarck öfning, vana, behof, lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
