Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det nu möjligt att tänka oss, att alla dessa s& innerligt med
hvarandra sammanhängande former, hvilka sinsimellan likna hvarandra
och dock äro olika, under hela sin existens varit oföränderliga och
absolut likna sina föräldrar, dä måste vi ock antaga, att hvarenda
individ ensamt uppkommit af en individ och precis på den plats der
han nu befinner sig. Ett sådant antagande är omöjligt Visserligen
är vår erfarenhet — bördig sedan några tiotal eller hundradetal af
år — otillräcklig att vederlägga eller bestyrka den hufvudformens
oföränderlighet, som våra iakttagelser synbart erkänna. Men följderna
af ett sådant antagande äro omöjliga, och derföre också sjelfva
utgångspunkten.
Men å andra sidan lärer oss vår erfarenhet, att vissa
egendomligheter hos artförändringarne äro ärftliga. Ej blott kroppsliga
egenheter (såsom ett flertal eller fåtal af fingrar och tär, albinism,
en borstbeklädd hud, vissa sjukdomar, som i vissa åldrar infinna sig
o. s. v.) utan äfven andliga (såsom fallenheter, böjelser, vanor,
karaktersdrag m. m.) äro med stor seghet ärftliga, och ofta se vi dem
öfver-hoppa hela generationer för att i senare, till och med sidolinier
uppträda. Detta är allmänt kändt hvad vårt eget slägte beträffar, likaledes
hos djuren, der vi se fårhundar, jagthundar, dragoxar, snabbspringare
o. 8. v. framalstra sina likar, och man kan väl vara berättigad
förmoda, att mycket af hvad vi kalla instinkt är en följd af ärftligheten
af en genom tvång framkallad egenskap, såsom gökens sed att
herbergera sina ungar i småfåglars bo, myrornas att göra slafvar m. m.
Och hos växterna är det en bekant sak, att i ju innerligare
sammanhang den aflösta delen befunnit sig med moderplantan, desto större är
ärftligheten hos dennas produkter, såsom t ex. vid ympar, afläggare etc.
Imellertid ser man stundom, att ärftligheten af dylika afvikelser
ej alltid infinner sig; ofta uppträda dylika tillfälliga egenskaper först
hos enstaka exemplar, sedan allt oftare, bli slutligen beständiga —
alstra en varietet, såsom det stora flertalet af våra prydnads- och
kulturväxter. Och dessutom måste vi alltid ihågkomma, att en individ
har att ärfva egenskaper hos de 2:ne, af hvilka han är härledd,
hvari-genom helt naturligen en mängd kombinationer kunna uppstå.
Dessa båda omständigheter, nämligen att formerna i den lefvande
naturen äro föränderliga och att föränderligheten är ärftlig samt
olikheterna derigenom stegras, äro sådana företeelser, som ingen ärlig och
fördomsfri iakttagelse kan neka och som erfarenheten snart sagdt
dagligen bestyrker; och under det att Darwins lära grundar sig på dessa
fakta, har han vidare utvecklat, huru de framkallas och verka, hvilket
företrädesvis sker genom tvenne. krafter, dem Darwin benämner det
naturliga urvalet och kampen för tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
