Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tillföljd deraf, att ingen insekt vill till den främmande växten,
såsom Lobelia ftdgens i England och många af våra på kali jord eller
i varmhusen odlade växter. Nu beror t. ex. humlornas antal på
åkermössens, som uppsöker och förstörer deras nästen, åkerråttomas antal
åter är beroende af kråkor, kajor, ugglor o. s. v. och dessa fåglar
åter af en katt eller deras samslägting, så att, då nu endast humlor
kunna befrukta rödklöfvern, emedan bin ej kunna komma djupt nog
ned i dessa blommors kronpip, närvaron af ett kattartadt djur
betingar skörden på ett klöfverfält, liksom småfåglarne i våra trädgårdar
af samma skäl betinga möjligheten af dessas afkastning. — I ännu
större skala se vi detta sammanhang t. ex. på S:t Helena. Denna ö
var på 1600-talet betäckt med tjock skog, men europeerna införde
snart getter och svin, som åstadkommo, att inom 200 år den blef
alldeles blottad på träd. Nu täckas de vulkaniska åsarae och de djupa
ravinerna af en fullkomligt europeisk vegetation, och det är endast på
högsta punkten, på »Dianas peak», der man ser några och 50 växter
qvar-stå som minnen af det ursprungliga, som nu oåterkalleligt försvunnit.
Det anförda torde vara nog att ådagalägga, att hvarje individs
struktur och hela egendomlighet på ett det’ allra innerligaste, men ofta
fördoldt sätt sammanhänger med de förhållanden, hvarunder den
existerar, för att kunna kämpa sig till sin bostad, sin näring, sin
tillvaro. När förhållandena förändras, måste organismen förändras —
eller duka under. Striden afbrytes ej, afslutas ej; fruktan kännes ej,
gäller ej. Det svagare skall förtryckas, det friskare och lyckligare
öfverlefva och mångfaldiga sig. Så har det gått i myriader af
tidslängder, så skall det gå i everldliga tider. All naturen skall utvecklas
till allt större styrka och fulländning. Så är lagen!
Yi hafva sett, att Darwins åsigt är den, att det gifves tvenne
magter i naturen som, så att säga, regelbinda lifvet och dess
gestalter, nämligen föränderligheten och ärftligheten, samt att hvad
men-niskan genom sitt urval af den bästa afkomman åstadkommer för att
förändra eller förädla de varelser, som stå i hennes tjenst, det gör också
det urval i fria naturen, som der betingas af väsendenas kamp för sin
existens dels inbördes, (dels mot de yttre betingelserna. Samma lagar,
som gälla i ena, gälla ock i det andra hänseendet; vi måste dock lägga
stor vigb derpå, att om dessa förändringar här inträda långsammare,
så blifva de derimot så mycket bestämdare och beständigare,
hvar-före de i allmänhet undandraga sig menniskans iakttagelser, så att de
vilda formerna synas henne beständiga under de få tusental år hon här
existerat. Lamabck ansåg, att det var de lefvande varelsernas förmåga
att sjelfva lämpa sig efter de yttre behofven, som framkallade deras
förändringar. Darwin tyder förhållandet på alldeles motsatt sätt, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
