Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vätska, hvarmed hvarje ojemhet limmas öfver, och snart är tråden så
fastgrodd, att den ej kan lösryckas. Klanget tillhårdnar nu och hlir
vedaktigt, så att det kan uppbära skålpundstyngder och således hjelpa
en hel vedstam med dess grenar och rika bladverk ofta 100-tals fot
upp i höjden. En stor mängd växter, som hårdnackadt vilja fasthålla
sin en gång intagna plats utan att behöfva eller kunna bilda
vedmassor, bli mångåriga under jordytan antingen genom en förkortad
stambildning eller genom’ uppsvälda rötter, lökar eller knölar.
Härifrån uppsända de hvarje vegetationsperiod enskilda skott att i luften
assimilera näringsämnena, blomma och utströ sina frön. Här motstå
de stark och långvarig köld, häftiga temperaturvexlingar, klimatets
oblidhet. Derföre äro växterna på högfj ellen och i höga norden på
detta sätt perennerande.
Men ej blott de vegetativa organerna inpassas på detta sätt i
lämpliga former för individens bibehållande, utan äfven de
fruktifika-tiva. Vi ha redan omnämnt huru kulturväxterna ökas och ändras
genom korsning, hybridisation. Visserligen är denna företeelse i fria
naturen mindre allmän, men troligen mera än man hittills ansett.
Der-imot samlar man med hvarje dag nya och ovederläggliga bevis derpå,
att blott 2:ne olika individer framkalla en tredje. Sedan Dabwin i ett
stort arbete om Orchideemas befruktning uppvisat, huru underbart
dessa växters blommor ära inrättade för att underlätta insekternas
hjelp vid fröets bildande, riktade han uppmärksamheten; på de två
olika formerna af vår vanliga gullvifva. Den ena är’mera
storblom-mig än den andra, och här se vi de 5 ståndarne fastade alldeles i
pipöppningen af kronan ofvan pistillen, som ej höjer sitt märke upp
till dem. Men å den andra är förhållandet omvändt; der skjuter
märket ända upp i pipöppningen och ståndarne äro fastade under
detsamma. När nu insekterna ♦ begifva sig ner i den första blomman,
påträffa de ståndarne och borttaga deras frömjöl; när de begifva sig
i den andra, möta de märket och afbörda på det frömjölet, hvarefter
här fullgoda frön uppstå. Men förer man med en pensel frömjölet
från ståndaren på märket i samma krona, blifva fröen ej fullt
utvecklade. Denna skiljaktighet i blommorna hos samma art är funnen hos
det stora flertalet och hos somliga går den ännu längre. Så t. ex.
har fackelblomstret, Lythrum Salicaria, som lyser så rödt vid våra
stränder, tre slags blommor, alla frambringande frön i mängd, och så
olika som tillhörde de tre olika arter; hvarje af dessa blommor har
dessutom tre slags pistiller och tre slags ståndare, olika i form
och funktion, och vi ha således här 5 slags frömjöl, hvilka äro
väsentliga för att bilda frukt. För att leda detta i bevis behöfde
Dabwin 216 experimenter. Man kan häraf lätt sluta till af hvilka
sammansatta medel naturen begagnar sig för att åstadkomma sitt full-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
