Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färgadt blod långt under de högre formerna af led- eller blötdjureiL
Men utom dessa lefvande exempel, som skulle, till tusental kunna ökas,
lemna oss de geologiska upptäckterna snart sagdt dagligen rikare
ma-terialier i händerna att ådagalägga utvecklingens sammanhang. Så har
man, för att -blott anföra ett par af dessa bevis, genom upptäckten
af fossilier i de österrikiska alperna, kunnat likasom inskjuta
omkring 800 arter af hafsinnevånare, som uppfylla tomrummet mellan 2me
geologiska perioder. I Steinheimer söttvattenshalt fann Hilgendorf
69 varieter af en i millioner förekommande snäcka, en Planorbis, der
de olika formerna äro sinsimellan så olika, att, om han hade blott
enstaka exemplar af dem, skulle de anses som goda arter; men
hvar och en varietet finnes nu i en helt bestämd zon af aflagringen
och alla lagrade efter deras förvandtskap, så att hufvudformema äro
genom öfvergångar förvarade i gränsregionerna, och vi här kunna se
en arts utvecklingshistoria, som försiggått under stora tidrymder. Man
har funnit, att fomverldens elefant, Mammuthdjuret, haft ej mindre än
26 föregångare af elefantartade djur, hvarigenom Mastodon forbindes
med denna typ, och Owen har funnit foreningslänkar mellan de
idi-slande och tjockhudade däggdjuren, mellan kamelen och svinet 1861
fanns i Solenhofen Archcecopterix macrurus, hvars värde ansågs så
stort att den såldes till England för 15,000 Rdr. Den har en ödellik
svans af 11 tums längd, som består af 20 tunna kotor, af hvilka hvarje
bar ett fjäderpar. Före denna upptäckt yttrade Andreas Wagner: »en
reptil med en fogels vingar vore ett monstrum, som väl kan existera
i fantasien, men ej kan hafva egt praktisk tillvaro». Några veckor
derefter var Archæcopterix funnen, och Giebel har ej vetat att skydda
sig mot de deraf dragna slutsatser på annat sätt än genom att
förklara fyndet som ett falsarium.
Dessutom måste vi vid detta sökande efter öfvergångar ej söka
dem mellan 2:ne lefvande former, som äro afkomlingar af en dem
föregående lång utvecklingshistora. De olika forändringarne af
duf-voraa t. ex. härstamma ej från hvarandra utan från en gemensam form,
näml. klippdufvan, så att uttrycket: formernas utveckling ur hvarandra
måste ändras till: bredvid hvarandra ur en gemensam stam. Deraäst
skola vi erinra oss, att det just är öfvergångsformema, som äro mest
utsatte att duka under i striden mellan sina samslägtingar, hvarföre
vi se sådane former, som äro stadda i utdöende ej lemna dylika
öfvergångar, såsom strutsar, elefanter, giraffer m. fl.
Huru föga känna vi dessutom jorden i palæontologiskt
hänseende! Knappast en Tu^:deL Huru mycket har ej spårlöst försvunnit!
År 1853 uttorkades det bekanta Haarlemer Meer i Holland, och ehuru
der tusentals skeppsbrott lidits, talrika sjöslag hållits och på dess
stränder folkmassor lefvat och försvunnit, så funnos på dess botten ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
