Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spår af memriskoben, blott några skeppsvrak och vapen. — De arter,
som fordom lefvat, torde ha bibehållit sig under hela geologiska
perioder i hundratusentals år, men deras qvarlefvor blott i tusentals år —
och med hvad säkerhet kan man på dem bestämma om de varit arter
eller varieteter, då de mr lefvande göra oss så mycket hufvudbry?
Darwins lära, hvars grunddrag jag nu i största korthet sökt
an-gifva, har af många blifvit bestridd och förkättrad äfven på andra
grunder än vetenskapliga. Hon gör, har man sagt, all forskning i det
speciela öfverflödig eller omöjlig, då hon antager obeständighet som
lifvets karaktersdrag. Denna invändning är lika oberättigad som
kortsynt. Den ifrågavarande läran lägger tvärtom den aUrastörsta vigt
på en den noggrannaste uppfattning af de existerande formerna och
deras sammanhang; varieteter, hvarpå man förr föga aktat, utan tvärtom
helst ignorerat, bli efter denna åsigt af största värde, såsom utvisande
hufvudformernas bildningsmöjlighet. Om hon ock postulerar naturens
utveckling, så förnekar hon dock ingalunda, att denna natur för vår
betraktelse foreter sig så oföränderlig, att vi kunna i vår uppfattning
fast-hålla formerna. Så länge menniskoanden finner sin fröjd och sin
njutning i att lära känna de skiftande varelserna ej blott till deras gestalter
och bildning utan ock till deras utvecklingshistoria, till deras
geografiska utbredning öfver jordytan, till deras sammanhang med och beroende
af jordgrund och klimat, så länge skall Darwinismen med Linné
bekänna, att »all sann kunskap hvilar på specialforskning». »Hvad vi
hittills kallat förvandtskap mellan naturkroppame blir imellertid efter
denna lära blodförvandskap, och systemet med alla dess förgreningar
en genealogi». Specialstudiet kan aldrig af Darwinismen undertryckas
eller ringaktas, utan tvärtom såsom oeftergifligt påyrkas och till sina
syftemål adlas, så snart det har till uppgift en forskning öfver lifvets
fenomener.
Dabwins lära har ock kallats en shön dröm eller ännu värre: en
hypotes. Men hon är dock vetenskapligt berättigad, icke blott derföre
att hon mägtar på ett enkelt sätt förklara organismernas förhållanden
sinsimellan, utan också derföre att hon står i harmoni med alla kända
företeelser i naturen. Hon visar oss, hvarföre der mellan de olika
orga-neraas former, byggnad och funktioner finnes en så stor
öfverensstäm-mel8e, att de kunna under olika förhållanden förbytas och ersätta
hvarandra; hon ger förklaringen hvarföre varelsernas utvecklingshistoria är
densamma, ehuru somliga blifva stående lägre, andra komma högre
upp mot fortbilningens spets; hon ådagalägger det orubbliga faktum, att
de former, som i skilda tidsperioder gått under, visa en konsequent
lagbundenhet i sitt uppträdande, och hon ger lösningen icke
allenast till de organiska väsendenas geologiska ålder och
sammanhang, utan ock till en mängd företeelser i afseende på deras
geografiska utbredning på jordklotet och deraf beroende egendomligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
