Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Darwinismen. Af N. J. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.Denna lära vittnar med hvarje drag derom, att skapelsen är evigt
gammal och evigt ung, att den icke arbetar, som Penelope, med att ständigt
rifva upp sitt arbete och börja ånyo. Tidrymder utan gränser, se der
den duk, hvarpå Hon virkar sina storverk!
Hvad vill man då fordra mera af en hypotes för att erkännas
som en sanning? Åtminstone kan forskningen säkrare än annars på
denna brygga framgå till sanningen.
Vidare uppställer man för att gendrifva Darwinismen ett annat på- ♦
stående, nämligen att jordens utveckling skett genom allmänna
omhvälf-ningar, att en ständigt ny jord blifrit ryckvis danad med nya lefvande
vä-sen, hvilka Under hela den perioden forblifvit oföränderliga, likasom
växterna och djuren nu synas vara det, i den tid menniskan existerat Detta
är väl också en hypotes, med den skilnaden, att inga bevis kunna for
den förebringas, att den intet förklarar och att den strider mot all
erfarenhet både om den natur, som nu smyckar jorden, och om den fordna
blomstring, som nu hvilar i jordens moderliga sköte. Också har
Darwinismen blifvit utsatt för de häftigaste anfallen derföre, att den föranleder
tvifvel öfver grunder, vid hvilka man länge tryggat sig, frågar efter
lagar, der man varit belåten med omskrifningar af fakta.
Och slutligen har man förevitat denna lära, att, medan teorien om
de plötsligt ingripande skapelsemagterna tror sig ej behöfva bekymra sig
med frågorna om tingens ursprung, utan föreställer sig menniskan såsom
lika omedelbart kallad till lif som infusionsdjuret i vattendroppen, så
framkalla konsequenserna af Darwinismen dessa båda frågor: huru
upp-stodo lifvets formelementer? — och: på hvad sätt är äfven menniskan
inbegripen i naturens oemotståndliga förvandlings- och utvecklingsgång?
Frågor, som mången anser oberättigade äfven derföre, att de anses
omöjliga att besvara.
Är då med Darwinismen »de vises sten» funnen? Ack nej! Under
tusen och åter tusen år har menniskoanden forskat och iakttagit,
frågat och letat; den har samlat skatter af erfarenhet, förråd af
vetande. Men målet ligger ännu i det aflägsna fjerran. Det är, som
hade vi arbetat oss upp på en höjd, hvarifrån vi klarare kunna
öf-verse den tillryggalagda banan och blicka framåt mot hvad som
återstår. Vår ståndpunkt ger oss ej blott insigt utan jemväl utsigt. Vi
få, vi må ej numera tro det vara förmätet eller fruktlöst att till
naturens Sphinx ställa de frågor, som nödvändigt tillhöra vetenskapen.
Fri, djup, ärlig och oförvillad forskning skall leda oss mot det, som är
det starkaste, det ljufvaste .i himmel och på jord — till sanningen.
Och hvad sanningen är skall menniskan, skall menskligheten lära känna,
när tro och vetande blifva ett.
N. J. Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
